100-åringen

 

Bild

Ikväll var vi till gravgården i Kronoby med ett ljus till min faffa som idag skulle ha fyllt 100 år om han levat. Vi var inte de de enda som sökt oss dit för där brann tre andra ljus också.

Har läst på facebook idag gamla minnen om hur fammo och faffa brukade sjunga tvåstämmigt i bilen, köket, i ladugården vid mjölkningen osv. Det kallar jag vardagstrivsel. Sånt borde det finnas mera också av idag.  Men nej, stället för att umgås  sitter vi klistrade framför datorn och teven. Jörri – ska vi se det som en utmaning i sommar?  Du och jag tvåstämmigt? Vi sjunger ju trots allt i samma kör så det borde inte vara så svårt… 

Jag undrar om ån där vid gravgården alls stått helt stilla den här vintern. Jag tycker att alltid när jag varit dit har vattnet porlat fram under bron. Men idag så kändes inte porlet så kallt och dystert som tidigare. Snarare hade porlet bytt ton och det fanns vårglädje i rösten.

Vi var även ut till Toholmen.  Där ekade svanarnas rop över den ännu isbeklädda sjön.

Fammo och faffas lilla torp stod där och tittade på oss. I vinter har pappa sågat ner en björk så att inget skymmer sikten när jag ska sitta på vår villatrappa i sommar och se på det lilla huset med sin kännspaka dubbeldörr. Ja jag är nostalgisk.  Det vet jag. Det tyckte andra också när jag bad att få flytta huset till vår villa. Det behövs inte mycket mera än åsynen av den vita dubbeldörren för att jag ska bli glad.

Sol i sinne

Bild

Om fammo skulle ha levat en dag som denna skulle hon ha dragit fram trädgårdsstolen och gått och satt sig i ladugårdsvinkeln och njutit av vårsolen.

Jag har ingen ladugårdsvinkel att sitta i, men nog en farstutrappa som jag inte kunde låta bli att slänga längtansfulla blickar emot innan jag flängde vidare. Vilket jättefint väder vi har haft idag! Med solsken och allt. Från det här kan det bara bli bättre.

Vi brukar alltid starta villasäsongen i samband med påsken, men idag konstaterade vi att vi lika bra kunde ha börjat redan idag. Men tyvärr var det inte möjligt.  Men kanske nästa helg?

Mina föräldrar hade varit ut till Toholmen idag och de kunde berätta att till och med svanarna hade hittat tillbaka. Så nog är det allt vår i luften.

Men mina tankar blev ännu kvar där i ladugårdsvinkeln.  Jag ska ju faktiskt en sväng  till Kronoby imorgon… Kanske du storebror har en trädgårdsstol att rigga upp åt systeryster där i ladugårdsvinkeln? För gamla minnens skull? 😉

Vårglädje

 20140222_102426

Igår hade ett tjockt snötäcke lagt sig över marken under natten.  När jag promenerade till stan fick jag ställvis vada mig fram genom snöhögarna. Som om det inte vore nog,  kunde jag inte låta bli att nu som då hoppa in i skogen utmed vägen och ta några foton.  Naturen var så fin. Alldeles orörd.

Att fåglarna dessutom sjöng i träden och det var så varmt att jag hade lämnat mössan (jag avskyr mössor) hemma – gjorde inte saken bättre. Just då var det bara att njuta av stunden och glömma vetskapen om att det kommer att bli slaskigt värre de närmaste dagarna.

20140222_102400

Inne i stan höll jag på att bli överkörd av en mörkhyad man på cykel. Han hade väl inte märkt att det var glashalt under snön och att man kanske borde ta det lite försiktigt.  Men jag kunde inte annat än le åt honom för liksom fåglarna i skogen sjöng han för full hals. Tydligen var det en väldigt svängig musik som strömmade fram ur hans hörlurar.  Han hördes lång väg där han kom cyklade och otaliga var de huvuden som förvånat vände sig om och glodde efter honom. Men jag tror att innerst inne så var det många som var avundsjuka på honom – att de inte vågade vara lika modiga och spontana som han. För är det vår i luften så är det. Och då måste det få höras.

När vattnet porlar utmed dikesrenarna…

Man kunde nästan tro att det vår där på utsidan, om det inte var för vintermörkret. När jag var ute och gick häromkvällen rann smältvattnet fram i porlande strömmar utmed dikena. Det är ju för tokigt! Mitt i vintern!

Men om det nu ska vara så här kan man göra det bästa av situationen och tillåta vårkänslorna att spira. Jag får i varje fall sommarfeber och blir väldigt nostalgisk av att lyssna på Tomas Ledin när han sjunger om sina barndomssomrar uppe på Höga kusten.

”Vars nå ha lu vare hela dan

snart har veckan gått

hela Dyön är full av hallon

se alla litrar vi fått

ä lu okramad ungvasker

kom hit, kom hit

här finns det armar och solsken åt alla”.