Storm

image

Det stormar i Karleby idag. Vinden viner kring knutarna och får hela huset att vibrera. Regnet piskar hårdhänt mot rutorna.  I hela trädgården råder snöyra när vinden har skakat ut alla blommor ur träden.  Det ligger löv och grenar överallt.

image

image

image

Jag var inne till stan och hälsade på mina svärföräldrar igår på kvällen.  Det var knappt att jag hittade hem igen.  Träd hade vält över vägen. Jag undrar verkligen hur det ser ut på vår villa?

image

Här hemma tog jag sommaren i famnen och bar in den i huset.  Där står den nu innanför dörren och huttrar.  Men det är inte så enkelt att komma in i huset heller.  Här inne har vi en levande orkanvind som plockar och nyper. Det är nästan så jag hör hur blommorna kvider:
– Släpp ut oss!  Moder jord har snällare nypor.

Sommarfilmer

Här kommer några filmer med sommarminnen från årets Schools out Rock som hölls i Kronoby i början på sommaren.  Våra två äldsta barn var med på lägret och hade jätteskoj även om Linnea fick en besvärlig förkylning som lade sig på stämbanden.  Hon kunde knappt prata när vi kom och hämtade hem dem på avslutningsdagen. Men vad gör väl det när det är roligt?  Och dessutom – det finns ju teckenspråk. 🙂

I den här videon sjunger Jacob och Marie ”All of me”. Linnea skymtar till lite här och där i filmklippen från lägret.

Och här sjunger flickbandet ”Uncover”.  Linnea är en av solisterna.

Och slutligen ”Ugly heart”.  Den  här låten gick Linnea omkring och nynnade på resten av sommaren.  🙂

Postat med WordPress för Android

Vi har det bra, men ändå…

image

Om jag igår på kvällen var trött,  så  idag är jag dödstrött. Säger bara: Puh! Hela dagen har vi sprungit på stan och uträttat ärenden. Än har vi lämnat in smycken för gravering,  än har Signe och jag varit till fotografen för att
ta passfoton. Och Jacob behövde nya strängar till sin gitarr, plus att han hade stämt träff med Yle för att prata  MGP.

image

Medan Yle fotade Jacob förenade jag och flickorna nytta med nöje och gick på långpromenad med Signe i vagnen. På så vis fick Signe sova i lugn och ro och vi damer fick lite motion. 

Sedan iväg ett varv till loppis för att kontrollera hur det såg ut på barnstolsfronten för cyklar. Vi hittade ingen vi gillade så istället åkte vi iväg och köpte en sprillans ny.  Och inte nog med det:  Ut kom vi även med en ny mikrovågsugn och en dammsugare! 

En bråd dag minsann,  men värst är nog ändå den där dystra sanningen som oskyldigt ploppat upp i bakhuvudet de senaste dagarna och som jag gör mitt bästa för att förneka.  Sanningen som viskar att Jörris semester närmar sig sitt slut och att skolan börjar om en vecka. Visst,  det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen,  men samtidigt får jag lite panik.  Vill inte.  Vill att familjen ska fortsätta vara hemma…  För jag har verkligen njutit av den här sommaren.  Av att ”bara vara hemma ”. Av att ha dem allesammans omkring mig.

image

Låter det för idylliskt?  Kanske det,  men jag kan också berätta att vi nog är som vilken annan familj som helst och har våra stunder när vi går varandra på nerverna.  Vi grälar ibland så att stickorna yr och dörrarna glöder heta.   Men däremellan har vi det faktiskt världens bäst.  Så är det då så konstigt att jag fasar för att bli ensam? Att jag funderar på vad Signe och jag ska hitta på i höst? Hur vi ska få dagarna att gå.

Men nu har vi i alla fall barnsits på cykeln. Nu kan vi glida genom bygden. Susa ner för backen. Tjuta. Och efteråt kan vi värma oss lite mat i den sprillans nya mikrovågsugnen . För att avsluta förmiddagen med att dammsuga upp smulor under köksbordet med vår nya Electrolux lyx lyx. Vi har det trots allt bra.  Väldigt bra. Oförskämt bra.

Men ändå  Gulp. Lyckan sitter definitivt inte i prylarna.

Postat med WordPress för Android

Annorlunda

image

Hej världen!  Hur mår ni?
Två dagar kvar till fest. Äntligen. Känns som om vi inte gjort annat den senaste tiden än gått omkring och väntat på att dagen d ska infinna sig. Och nu är den här.  Nästan. Dags att ta itu med finliret.

Jag har fått så nog av allt bakande. Jag vill inte se en mjölpåse till.  Eller nonpareller. Idag skrubbar vi huset istället och sedan åker vi till villan, gömmer oss där en stund. Andas.

image

Ser verkligen fram emot att ha ”fest”. Träffa släktingar. Det är så annorlunda det här för oss.  Sommar och vi är hemma.  Vi som alltid brukar vara på villan. I tid och otid. Men det är faktiskt riktigt mysigt att vara hemma också. Särskilt när Jörri placerat ut små sittgrupper (som barnen än så länge ockuperat med sina grejer)  i trädgården. Annorlunda.  Funderar varför vi inte har så? Jämt?

Nu hoppas vi på vackert väder på söndag.  Fast jag vet att man inte kan få allt. Men snälla, vi kan väl åtminstone försöka?

Postat med WordPress för Android

Han kom tillbaka

image

Måste få berätta att han kom tillbaka.  Killen alltså.  Lite vuxnare,  lite tankfullare och väldigt glad över att vara hemma igen. Ett fint läger hade de haft.  Men även lite tråkigheter hade rymts med, men dessa verkade ha gjort gänget ännu mera tajt.

Som mamma ser jag det som ett privilegium att få ta del av något av allt det som rör sig i tonåringens huvud. Värdefullt.  Och samtidigt väldigt ömtåligt.

image

Sex dagar kvar till konfirmation.  Sex dagar kvar till att få allting klart.  Men vi är på god väg. Imorgon ska sista kakorna i ugnen.

Hej världen!  Nu kör vi!

Postat med WordPress för Android

Båtliv

image

Vi har inte haft fram båten på flera år.  Den är så liten att vi allihopa inte längre ryms i den och killen har aldrig varit någon entusiast. Ifjol var jag dessutom gravid och vågade inte skumpa fram på sjön.

Men igår när sommaren åter en gång hälsade på,  drog Jörri båten i sjön och jag packade picknick-korgen och vi åkte iväg.

Vilken befrielse att skumpa fram på vågorna!  Ju mera vatten som stänkte över oss,  desto mer tjöt vi – även jag!

image

Det är något speciellt med att se omgivningen från vattnet. .  Allt ser så annorlunda ut.  Som kanalen – känns inte alls som att vi befann oss ”hemma” i lilla Kronoby,  snarare mera som i något exotiskt land. Djungeln!

image

Signe var som alla andra våra barn har varit och somnade till slut i min famn.  Jag försökte fåfängt skydda henne från vattenstänket med vår picknickpläd, men den rev hon envist undan.  Hon ville också bli våt! Men som sagt,  till slut slocknade hon och vaknade så snart båten dunkade in i bryggan. Just i det ögonblicket när vi själva var så ”friskluftsförgiftade” att vi också hade kunnat tänka oss att ta en tupplur…

image

Faktum är att vi lite senare tog oss en liten siesta i tältet ute på gården.  Allt för att orka njuta av solnedgången senare på kvällen.

Sommar är faktiskt något alldeles underbart när den riktigt sätter den sidan till.❤

Postat med WordPress för Android

Ibland är jag glad att det regnar

image

Regnet strömmar ner i jämn takt från himlen. Smattrar mot tältduken på tältet där flickorna har sovit i natt.

Själv saknar jag killen som är inne på lägerdag nummer sju i sitt konfirmationsprojekt. Redan igår började jag känna den sakta komma smygande. Tomheten. Jag försökte ruska av mig den. Olustkänslan. Försökte glömma faktum: Att jag vill att killen kommer hem. Nu.

Samtidigt drogs jag av dåligt samvete för att vi bokat in teaterpjäsen Signe  istället för att åka på lägerkyrka till konfirmandlägret. Då skulle vi i alla fall ha fått se honom.  En liten stund. Hoppet fladdrade till när min mamma igår sa:
– De har lovat regn till söndag.
Men då kan vi inte gå på teater. Eller?

Det regnade inte i morse.  Himlen såg alldeles klar ut. Liten besvikelse. Eller om jag ska vara helt ärlig : Megabesvikelse. För någonstans långt där inne hade jag ändå börjat hoppas. Lägergudstjänst hade med ens blivit så oerhört mycket viktigare.

Så kom de förlösande dropparna. Smattrandet mot tältduken tilltog. För att slutligen välla ner.  Jag skyndade slänga mig på telefonen. Snabbt innan regnet skulle hinna tystna. Försökte svälja mina enorma samvetskval över att jag svek sommarteatern. Kan ni förstå lättnaden när bokningsrösten sa:
– Vad bra att du ringde. Dagens föreställning är inhiberad.

image

Ibland tror jag allvarligt att någon där ovanför molnen hör mina önskningar. Tack!  Ska aldrig mer klaga över att det regnar…

Postat med WordPress för Android

Mammas lilla madame

image

image

Små fossingar som sprattlar under bordet,  i bilstolen, i luften, i sömnen… Överallt.  Ständigt.  Jämt.

Ändlöst tidsfördriv kan tyckas. Ständigt på väg. Och ändå kommer de ingenvart.

Tills igår. Mamma rusade ut för att vända biffarna på grillen.  Babyn blev kvar inne i stugan tryggt sprattlandes på mattan. Trodde hon.

Plötsligt klövs dörrgardinen. Ett lycksaligt leende tittade fram:
– Mamma,  jag har hittat ut!

image

Efter detta finns ingen återvändo.
Framtiden,  här kommer vår lilla madame!

Ta väl vara på henne! ❤

Postat med WordPress för Android