Sommarpratare 

Det är sommar och dags för sommarprat på radion. Alltid lika intressant att höra andra människor prata om sitt liv,  sitt jobb och sina funderingar. 

Jag lyssnar alltid på sommarpratarna via Arenan för att det är sällan jag har på radion när programmet sänds.  Igår kväll kröp jag ner i sängen och valde ett avsnitt,  det med Malena Björndahl,  istället för en bok.  Signe lyssnade hon med,  men hon somnade mitt i,  så programmet kan fungera även  för den som har problem med sömnen. 

Malena då?  Ja hon var bra.  Riktigt bra!  Jag som tycker om att skriva tyckte om hennes manus/upplägg. Men även  det hon sade berörde. 

Jag har aldrig haft planer på att göra min blogg stor och populär.  Jag vill hålla den liten och intim.  Jag är nöjd med de läsare som snubblar in hit i misstag. Men du som kanske drömmer om att göra en stor blogg – ta del av hennes berättelse om hur hon gjorde. Den kan säkert hjälpa dig på vägen. 

Det jag kommer att ta med mig av hennes berättelse,  är hur viktigt det är att skriva ner sina drömmar och att  ta kontroll över sitt  liv (även om jag för det mesta är nöjd med att ”bara” flyta med). Själv  har jag  en mängd ouppfyllda drömmar,  helt enkelt för att jag är för feg för att låta mig uppfylla dem. 

Malena  pratade också om den där eviga Jantelagen, om skilsmässa, drömmar osv.. Guld är nämligen  inte allt som glimmar och döm aldrig (gäller även mig) en  annan människa  innan du gått en mil  i hens mockasiner.  Säger bara – heja Malena! Det där gjorde du bra! Svenskfinland behöver mera sådant. 

Bilderna ovan och mera info hittar du här

Sommar och Panda

image

Svägerskan skickar alltid nu som då bilder på vår lilla Panda. Häromdagen hade Panda fått vara med till ett mödrahem och var totalt slut när hon kom hem. Det är jobbigt att jobba när man är så liten.  ❤

image

Och häromdagen var Panda till veterinären och fick sin första spruta.  Den gången darrade hon som ett asplöv. Vilken tur att det finns famnar var  man den skräcken kan förtöja.  ❤

Nu är det drygt en vecka kvar tills hon flyttar hem.  Ännu har vi inte köpt en endaste pryl, men kanske idag hinner jag och småtrollen.

Det har varit lite hektiska dagar.  Gårdagen gick i intervjuer och vårfestens tecken.  Ägnade eftermiddagen till att göra lockar i håret åt töserna.  Jag är dålig på det där med frisyrer och till på köpet har vi alla begåvats med väldigt mycket hår.  Men vi blev klara i tid och flickorna var nöjda. 

Det är nästan en liten sorg att se dem bli så stora och växa upp.  För Linneas del innebär hösten en flytt till en ny skola – högstadiet.  Därför kändes det igår extra skönt att sitta med Signe i famnen och veta att vi i henne förhoppningsvis ännu har sex inte ännu påbörjade år på lågstadiets vårfest. Den vetskapen är nästan mer värdefull än en nätt summa på banken.  För sommaren börjar ju inte förrän man sjungit ”Den blomstertid” i en liten skolsal som är ångande het, där rödbrusiga män har vecklat ihop sig på pyttesmå stolar samtidigt som de sliter i slipsknoppen i takt till små befriande vindpustar från de vidöppna fönstren där gardinerna  dansar i karmen. Det är sommar det.

image

Ps Bilderna på Panda har Jessica tagit.

Vi tar det en dag i taget

image

Ägnat morgonen åt att beställa tågbiljetter. Varför då? undrar ni säkert. Jo för att nästa vecka ska Linnea på MGP- läger och jag och Signe ska följa henne ner och upp igen.  Spännande.  Mamma får åka på äventyr.  Men det kan bli jobbigt också.  Speciellt om man heter Signe och bara är ett år och sju månader.

image

Givetvis valde jag inte ett tåg som går raka vägen hem efter att vi har släppt av Linnea i Böle.  Nej några timmar har jag tänkt att vi ska spendera i storstan.  Vad vi ska göra vet jag inte. Gå omkring och njuta av världen får det väl bli.  Akademiska bokhandeln är ett måste, liksom delikatessen nere i Stockmanns och så den vita kyrkan – den får man absolut inte missa. Jag tror jag sätter mig där på den väldiga kyrktrappan i solen resten av dagen.

Men tills dess är det en vecka kvar.  Mycket ska hända innan dess. Det blir studenter att fira,  två artiklar att skriva,  åtminstone tre vårfester att gå på, körövning med mera.  Kan inte påstå att jag är sysslolös.

image

Och så har jag ju mina stolar att måla. Jag hade så gärna velat ha dem klara innan Panda flyttar in,  men det ser mörkt ut på den fronten.  För mycket program gör att stolarna för tillfället inte har prioritet ett.  Snarare prioritet två.

Säger som Linnea: ”Vi tar det en dag i taget.  Det borde också du.  Sluta stressa du hinner ändå. Det är ingen som förstår,  tiden kommer ändå.”  🙂

Svalungesommar

image

Svalungesommar. Ett tag tänkte jag att det är titeln på boken jag en dag fantiserar skriva. Tills jag en dag insåg det.  Svalungesommar är det liv jag lever idag.  Idag fyller en svalunge tretton.  Åren rusar iväg. Vilken tur att vi ännu har en som knappt är två.  Och vilken tur att man ändå inte är svala – för en sommar är allt de mammorna får.. ❤

Grattis Linnea!  ❤

Fascinerande helt enkelt

image

För en tid sedan fick jag uppdraget att göra en artikel om en ung musiker. Jag kände henne inte sedan tidigare så det är sådana gånger jag är väldigt tacksam för min hobby. Jag får lära mig en massa saker samtidigt som jag upptäcker för mig helt nya och okända världar.

Men det som fastnade mest var att den här kvinnan hade förmågan att sätta ord på något av den där drömmen som också bubblar inom våra väggar.  Jag har inte tidigare hört någon så ung formulera den drömmen så klart och genomtänkt. Fascinerande helt enkelt.

Vill du läsa artikeln  – klicka här (facebook)

Min skrivbok och jag

image

Idag var jag ute och rastade mitt skrivblock.  Eller skrivbok är kanske ett mer passande  namn.  Jag fick den i 40–årspresent av Ellen och än är den inte fylld.  Jag har den alltid med mig när jag är ute på skrivuppdrag.

Idag blev det ett annorlunda uppdrag.  Jag har fått i uppgift att skriva om en kvinna som inte längre finns. Det ska bli en kort berättelse om hennes liv, ett minnestal helt enkelt.

Jag är övertygad om att alla har en historia att berätta.  Må den vara hur liten och anspråkslös som helst.  Varför skulle hålrummet efter en människa annars bli så ofantligt stort? Svårigheten ligger  i att kunna plocka fram historien, det självklara, beskriva det som gjorde hen till hen.

Ikväll ska jag sätta mig vid ordsvarven och försöka landa rätt.  Det är inte enkelt, men jag vill ju så väldigt gärna. Så jag ber dig, min lilla musa – sätt dig på min axel och led mig rätt.