Vi tog oss en promenad idag

Stegräknaren har sett så ledsen ut på sistone.  Hur mycket jag än har vaggat honom, skakat honom – lika surmulet har han varje kväll konstaterat: du uppfyllde inte stegmålet idag. Heller.

20150115_131449_LLS

Så idag tog jag och bäddade ner Signe i vagnen och satte kompassen mot skolan. Signe somnade på direkten.  Själv hann jag inte längre än utanför huset innan kameran kröp fram.

20150115_120701

Sidensvansarna har flyttat in i våra björkar.  De lät som små bjällror i vinden.

20150115_124947

Längs med vägen såg jag gamla, rynkiga lador med vindbitna kinder

20150115_124744

och konstaterade att träden har tagit på sig sina kritstrecksrandiga kostymer.

20150115_124321

Ån däremot verkar föredra brunt.

20150115_125143

Vid skolan träffade jag en förvånad Ellen.

– Ska vi gå hem?

Hon lärde mig att det finns mycket att upptäcka på hemvägen. Som att snöklumpar ser ut som racerbåtar. Vi tog hem en och parkerade den på uppfarten. Tänk vad grannarna ska bli avundsjuka.

20150115_133348

Sen gick vi in och värmde tårna mot varandra.

Fönsterministern sjuk

20141121_113605

Det är inte enbart i Sverige det bubblar inom politiken.  Även i flickornas skola har det varit lite svajigt under veckan.  Fönsterminister Ellen har nämligen varit sjuk nästan hela veckan. Igår försökte hon sig på en skoldag, men det resulterade bara i mera feber på eftermiddagen.  Idag stannar hon därför hemma igen.

Fönsterminister, skräpminister, materialminister, pulpetminister och tavelminister utgör titlarna på årskurs 1-3:s olika ansvarspersoner. Ganska gulligt, inte sant? 🙂 Nästan så man ser hur de går omkring i skolan i sina svarta kostymer, bockar, hummar och kliar sig fundersamt på hakan och kollar att deras territorium blir omskötta. Ellen funderade faktiskt i tisdags vem som tar hand om vädrandet nu när fönsterministern är sjuk. 🙂

Mammaministern ska nu ta itu med sitt ansvarsområde: fredagsstädning. Blää. Inte roligt att vara minister alla gånger. En mängd tråkiga beslut att fatta. Mattorna ut för vädring eller inte?

Tupplur

20141111_234404_LLS

Signe och jag var till mitt jobb och hälsa på idag. Det var roligt.  Kändes som att det gått en evighet sedan jag klev ut genom dörren och blev mammaledig.  Och ändå har det inte hunnit gå mera än 2,5 månader.

När vi kom hem blev jag såå trött. Jag har sovit dåligt den sista tiden och det trots att Signe sover som en stock om nätterna.  Min hjärna går på högvarv och jag hittar inte vägen till drömlandet.  Jag tror det beror på att det är lite mycket på gång som bäst.  Kulturveckan accelererar värrigare nu och det känns som att det är övningar non stop. Och barnen har prov för jämnan:

– Mamma, du förhör väl mig?

Och en kvartomdagen ska det läsas med Ellen för fjärde veckan i rad.  Och konsertförfrågningar duggar tätt över Jacob. Visst är det kul att de vill ha honom med, men det betyder också en massa extra skjutsande för mig och Signe.

Jag klagar inte, jag konstaterar bara att jag lätt går vilse inne i mjölkdimman. Så även om jag skulle ha en del att uträtta här hemma,  valde jag därför idag att ta en tupplur med Signe.  Och det gjorde gott. Gäääsp. Känner att krafterna kom tillbaka.  Nu orkar jag med eftermiddagsskiftet och allt vad det innebär.  För idag är det Linneas tur att ha konsert (igår Ellens). Så music maestro – här kommer vi!

Om att knäcka koden

20140925_170818

Vår Ellen kunde inte läsa när hon började skolan.  Hon kände till bokstäverna, men förstod inte vilka ord de bildade. Detta var ett stort irritationsmoment för henne.  Att inte kunna läsa när ALLA andra , enligt hennes tycke, kunde.

Under sommaren har vi inte tränat läsning utan vi tänkte som så att det får hon lära sig i skolan.  För så ska det väl egentligen vara? Att man lär sig där? Tack vare att jag varit hemma har jag dessutom haft bra tid i höst att öva med henne. Och det är jag väldigt glad över.

Lite förskräckt blev jag när läseläxorna började dyka upp: vilka meningar! Vilka ord! Vad har hänt med ”mor ror” och ”far är rar”? Nej, nutidens barn ska läsa lååånga meningar. Ja, ni ser ju ovan. Puh säger jag!

Även om jag inte förstår logiken måste jag säga att Ellen klarat sig bra. Det måste helt enkelt finnas en pedagogisk tanke bakom alltsammans även om jag har svårt att se den. Ellen kämpar sig genom läxorna och jag är förundrad över hennes tålamod.  Själv skulle jag ha kastat böckerna i golvet för länge sedan. Men inte Ellen inte. Hon vill veta vad där står. Det känns som att hon är ett hårsmån från att knäcka koden.  För hon tycker på allvar att det är spännande.  Väntar med spänning vad läsebokens Linn ska hitta på till näst.

Imorgon är det diktamen. Andra gången denna höst. Hujedamej säger jag!  Och kom ihåg att flickan gått i skola 1,5 månader! Annat var det på min tid…

1411657649887

Grattis Ellen!

IMG_20140629_230218

Idag fyller vår baby sju år. SJU ÅR! Vart har tiden flugit iväg? 

Ellen är en madame med benhård vilja men samtidigt en flicka med ett väldigt stort hjärta.  Hon verkar veta vad hon vill här i livet och ger sig därför inte i första taget. 

Som det här med skolan.  Suck. Plikttroget följer hon varenda anvisning hon får och ser verkligen till att mamma inte försöker ta första bästa chans att smita undan. För att bara ta det där med bokplastande som exempel. Det ska göras nu. Inte sen. För de har ju fått det till läxa och då måste det göras genast.  Och det borde också mammor förstå. Tycker Ellen. 

När jag beklagade mig för Jörri ( för jag avskyr verkligen allt vad som heter kontaktplast) då deklarerade Ellen med eftertryck i rösten:

– Ja-a, när jag blir stor och gifter mig ska jag göra det med en man som kan plasta böcker!

Det du Jörri – tänk att jag missade kolla upp den punkten 😉

Skoldags

20140811_090458

Och så var vardagen tillbaka igen. Med skola och allt vad det innebär. Den saken stod klart så snart flaggan hissats upp.

Det behövdes ingen väckarklocka i morse för att få upp barnen. Alla kom de rusande långt innan de ens behövt stiga upp och sen blev det att tjata på dem i åtminstone 45 minuter  att  det var alldeles för tidigt att åka iväg till skolan ännu.  Tänk om den ivern gick att spara på burk. Den skulle allt vara bra att kunna ta fram senare i vinter…

För vår förstaklassist var det nästan mest spännande.  Hon hade packat alla sina nya pennor och suddgummin med sig och det vill säga ganska många. För att få allt att rymmas  måste hon därför ha två pennfodral… Utrustad till tänderna stegade hon därför modigt in i sin nya miljö. Största oron kretsade kring om hon skulle komna ihåg var flicktoaletten låg  och hur hon på eftermiddagen skulle hitta  till eftis.

Det var en lycklig flicka jag hämtade hem senare på eftermiddagen. Hon ville knappt ha tid att andas där hon satt bredvid mig i bilen  och bubblande försökte få fram allt spännande som hänt under hennes första skoldag. Till slut sjönk hon tillbaka mot sätet med en lycklig suck och konstaterade alldeles salig:

– Det är jätteroligt i skolan så det är helt onödigt att de håller stängt om helgerna.

I hattmakarens värld

Bild

Hattmakartraditioner sprider sig som ringar på vattnet. Över hela världen.  På Linneas skola har man nämligen som bäst en volontär från Japan och lagom till första maj lärde hon barnen hur man viker pappershattar (för att inte glömma all annan origami hon lärt ut åt barnen här tidigare).

Och när Linnea kom hem från skolan lärde hon i sin tur Ellen hur man gör. Så i vårt hattmakeri tillverkas för närvarande hattar i alla storlekar. Ingen behöver gå hattlös. Rätt tjusigt ser det också ut där kramdjuren sitter uppradade med sina hattar på sned. Kanske detta vore något för mig? En morgonhatt? Eftermiddagshatt? Solhatt?

P.s. Musen på bilden har förresten katten kommit hem med. På riktigt! En dag hittade vi honom lekandes med den på gården. Var han hittat den eller vem som gett honom den är en gåta. Vi har i varje fall inte haft någon sådan. Tydligen märker han ingen skillnad på tyg eller levande vara. Mus som mus.