Hit vill jag 

På hemvägen från sommarstugan noterade vi att nya skyltar dykt upp gällande Huhta Ottos grotta.  Hit har vi länge tänkt fara på upptäcktsfärd. I sommar måste det bli av! Utrustad med gummistövlar i så fall.  Jag är nämligen livrädd för ormar. 

Jag har läst någonstans att denne Huhta Otto var en speciell man och att han bland annat klädde sig i kvinnokläder.  En lokal historiker menar däremot att det är nonsens.  Enligt sägnen går en lång gång under marken till Sandskata. Den har ännu inte hittats.  Men det beror ju helt enkelt på att jag inte ännu har besökt grottorna! 

Domkyrkan i Helsingfors

image

I vår familj har vi en ”hobby”. En hobby som gör att vi brukar besöka kyrkor på våra resor.  Jag letar ännu efter den ”ultimata kyrkan” som formligen tar andan ur mig när jag kliver in.  För den har jag ännu inte hittat trots att vi sett många vackra kyrkor som till exempel  Sankt Paulskatedralen i London.

image

Men domkyrkan i Helsingfors är onekligen speciell. På utsidan.  Där står den högt uppe på kullen och blickar ut över staden.  Över havet.  Den är stor,  vit och mäktig. Majestätisk. Den drar blickarna till sig.  Man måste helt enkelt se den när man ser den.  🙂

image

Intrycket av kyrkan är så överväldigande att man blir smått besviken när man kliver in.  För där inne är det ingenting märkvärdigt.  Snarare mörkt och lite dystert. Inte ljust och luftigt som i Kronoby kyrka.  🙂

image

Takkronor är också vackra

Har du vägarna förbi – ta dig en titt du med.  Lovar att du inte ångrar dig när du står där uppe och tittar ner över staden.

image

Den här orgelbilden är till svärfar som älskar kyrkorglar

image

image

En bild av oss själva tog vi också på kyrktrappan

Postat med WordPress för Android

Aspegrens trädgård

image

Efter att ha firat en stämningsfull och traditionell Krombidan och sedan satt oss i bilen för att åka till Jakobstad för att fira två födelsedagsbarn, hann vi med en avstickare till Aspegrens trädgård.

image

image

Jag tänker inte säga så mycket om vad jag tyckte om stället. Jag tror att bilderna berättar att jag kunde ha gått där med näsan i marken resten av dagen. Underbart. 💗
– Tänk om man hade en egen sådan trädgård att tassa omkring barfota i, säger romantikern.
– Och ett hov av betjänter,  säger den snusförnuftige.

image

image

Vilken tur att det finns sådana trädgårdar som man kan kliva in i och låna en stund.

Postat med WordPress för Android

Harrbåda-fröken

image

Ett av mina vill-göra-i-sommar-mål har varit att åka och hälsa på Harrbåda-fröken som lär spöka ute vid fyren på Harrbåda. Det finns otaliga historier om vem denna fröken är,  och vilken av historierna som är den rätta vet jag faktiskt inte.  Enligt en historia är hon en kvinna som föll i vattnet och aldrig hittades igen,  när hon och tre män var ute och åkte båt och överraskades av stormen. Jag vet bara att hon visar sig ibland i området i sin vita,  svepande klänning. Bland annat räddade hon Jörris farfar i sista stund från att styra på grund genom att visa sig för honom. Ett snällt spöke med andra ord.

Igår när solen för första gången i sommar sken stekande het ner från en klarblå himmel,  packade jag och flickorna därför picknickkorgen i bilen och åkte iväg ut till området i närheten av Elba. Lite pirr i magen hade vi nog  om vi skulle få ett skymt av spöket. Och det fick vi på sätt och vis. Jag funderar nämligen att det måste ha varit hon som sände efter oss en hel svärm av myggor och fick oss att snabbt fly tillbaka in i bilen igen.  Picnickkorgen fick vi avnjuta i Havsparken istället. Inte fy skam för det heller med alla klätterställningar som vi hittade där. Så tack Harrbåda fröken för den upptäckten.

image

Men till Harrbåda åker jag igen så snart myggen lugnat ner sig.  Jag gillar fyrar och den speciella stämning som råder omkring dem.  Fridfullt, stormpiskat och naturskönt.  Tornet såg förfallet ut och var inhägnat av ett fult metallstaket,  men den sandiga, lite karga udden som sträckte sig ut i havet gjorde mig bara mera nyfiken. Idylliskt skulle jag vilja kalla landskapet och det fick mig att tänka på Öland och området ute vid Långe Jan. Så Harrbåda-fröken – den här frun har du inte sett för sista gången.

Postat med WordPress för Android