Ruka

image

Bananmoset till trots konstaterade vi i morse att vi ändå glömt att packa ner en sak: kaffefilter. (Förstår inte: alltid detta tjat om kaffe!) Dagens morgonkaffe bryggdes därför med hjälp av en bit hushållspapper så att cellulosan formligen stod i koppen.  Nu några timmar senare har vi äntligen inmundigat en kopp prima kaffe bryggd med filter inhandlade på närmsta k-affär.

image

Igår sken solen oss i ryggen nästan hela vägen till Kuusamo,  men idag bjuder vädergudarna på mera mulet väder.  Signe och jag har redan hunnit ta oss både en pulkatur och en vagnpromenad.  Den sistnämnda tog oss upp till hjärtat av Ruka där vi konstaterade att man med lätthet kan sprida omkring slantarna i diverse affärer om man verkligen känner för det. Själv var jag som sagt nöjd efter att ha inhandlat kaffefilter. Måste ändå erkänna att jag faktiskt tog mig en närmare titt på krimskramset också.  Ska nämligen passa på att inhandla någonting riktigt finskt härifrån åt vår polska gäst.  Har bara lite svårt att bestämma mig för vad.  Souvenirer råder det nämligen ingen som helst brist på här.

image

Ska strax snöra på mig skorna igen och gå en sväng nerför berget. Kommer att spränga stegräknarens 10 000 steg med råge idag. Såg nämligen så fina skidspår nere på isen igår när vi kom,  och funderar att jag gärna skulle vilja åka lite skidor också. Men först en promenad ner och kolla läget.  Lite slalom kommer det också att bli,  men jag låter Jörri ränna av sig det värsta idag så hoppas jag istället på solsken imorgon när det blir min tur.

image

Förfärligt mycket folk är det annars här. Både kända och okända.  Jacobs klasskompis klev precis in genom dörren och Ellens klasskompis hojtade hej åt henne nere i backen och utanför skiduthyrningen träffade jag på en tredje familj. Så i valet av semesterort var vi inte så väldigt unika.

Postat med WordPress för Android

Snart är vi hemma

Jag vet att det är lite tyst om oss,  men vi lever nog.  Internetanslutningen här är inte den bästa.  I varje fall tycker den inte om de inlägg med bilder jag försökt ladda upp. Allt får därför vänta tills vi åker hem.  Och det gör vi snart. Redan imorgon.

Vi har haft en fin resa.  Superväder varje dag. Temperaturen har varit från 25 grader uppåt. Skööönt.

Barnen har trivts som fiskar i vattnet och enligt Jörri planerar Jacob redan nästa resa… 

Vi valde ett paket med all inclusive och för oss visade det sig vara ett smart val. Visst,  resan kostade lite mera men det där att inte ständigt behöva vara framme med plånboken är behändigt.  För med fyra barn och två vuxna är det ständigt någon som är törstig eller hungrig.  Men eftersom allt redan är betalt är det bara att gå och hämta mat när man känner för det.  Själv har jag frossat i desserterna,  men i morse tog det emot. Nästan så att jag börjar längta efter en vanlig rostad rågbrödsbit igen.  Slurp!

På det här hotellet bor mest barnfamiljer och pensionärer. Det finns en massa program att gå på om man får tråkigt och vi har testat på några grejer.  Framförallt kvällsprogrammet har vi gått på varje kväll.  Toppenmusik med skickliga musiker och skådespelare. Helt mäktigt! Vi har faktiskt teve på rummet men något tevetittande intresserar inte.  Istället har vi slocknat så snart vi kommit upp på rummet och lagt huvudet på kudden om kvällarna.

Lite utfärder har vi också gjort.  En dag tog vi lokalbussen in till Chania. Och igår åkte vi runt i bergen på en guidad tur och besökte små byar och kikade på alla citrus- och olivodlingar som finns här. 

En dag vandrade vi också in till Platanya som ligger ca två kilometer bort. Vi var rejält varma och trötta när vi kom tillbaka.

För dig som funderar på att åka till Kreta så kan jag rekommendera  det varmt.  Vårt hotell är verkligen toppen med sina pooler,  kvällsprogram och all mat (framförallt desserterna… Fniss). Havet ligger också alldeles intill och trots den steniga stranden går där bra att bada och rumla runt i vågorna.  Största minuset får alla trappor som finns här.  Inte alls praktiskt med tanke på barnvagnar.  Har sett familjer med barn i rullstol och jag funderar hur de gör för att ta sig fram på hotellet.

Men nu sätter jag punkt.  Vet ju inte ens om jag får iväg detta inlägg.

Men mamma,  snart är vi hemma.  Då berättar jag mera.  🙂

Ps. Du som har instagram kan alltid kika på bilderna jag satt upp dit (sök pä svalungesommar). Irriterande semesterbilder till andras förtret… 🙂 Men det bjuder jag så gärna på. Tihi 🙂

Postat med WordPress för Android

Semesterproblem

image

I-landsproblem bjuder jag på idag.  Direkt från Kreta. Hörde att hemma i Finland är det kallt. Själv njuter vi av temperaturer kring +27…

image

Vi kom fram mitt i natten och jag bara kände att jag måste få ta en dusch.  Men bara en snabbdusch.  Och där stod jag och vrålade mitt i natten. Nåja jag gjorde mitt bästa för att dämpa mig.  Men ni förstår när duschen ser ut så här och har 25 rattar att vrida på och den första strålen som träffar dig är iskall! Och du dessutom är instängd i en glasbur och inte har en chans att komma förbi. Förfärligt!  Behöver man verkligen en sådan här biltvätt för att bli ren? Jag tycker att det räcker gott och väl med det där munstycket du håller i handen.Vid det här laget har jag lärt mig hur jag ska göra för att inte behöva duscha i kallt vatten utan lugnt kan stå och vänta på att varmvattnet rinner till.

image

Andra i-landsproblemet har också med badrum att göra. Dörren. Eller närmare bestämt låset är en pillig sak.  Jag har redan hunnit låsa in mig en gång… Men när man tar det lugnt,  andas en gång till så kommer man till slut ut…

image

Tredje i-landsproblemet heter mat.  När man inte kan bestämma sig för vilken godsak man vill äta,  så tar man givetvis allihopa.  Men även det har jag nu lärt mig. Från och med nu vet jag vad det lönar sig att satsa på. Förresten,  nu blev jag hungrig igen…

Vilken tur för semester när man blir så här klok på så många onödiga saker…

Postat med WordPress för Android

Höjdpunkter

20150225_111132

Den här semestern kunde gott beskrivas som en trappsemester.  Vår alpstuga är en enda trappa. För att ta sig upp till huset måste man trappa upp för en väldigt snöig och smal trappa. Väl uppe och innanför dörren möts man av en ny trappa upp till köket och vardagsrummet.  Barnen måste trappa ytterligare en trappa innan de kan slänga sig i sina sängar.

20150225_110749

Jag har alltid drömt om ett hus i två våningar, men efter det här är jag inte så säker längre. I varje fall har jag lärt mig att så länge man har barnvagn och baby lönar sig det att hålla sig nere på marknivå.

20150225_114739

Idag har vi bestigit Isosyöte. Eller det heter att Jörri och de större barnen har gjort det.  Signe och jag har hållit oss nere vid roten och njutit av civilisationen i form av människor och en liten shop. Äntligen lite människor omkring oss!

När vi hade sett tillräckligt av människor och njutit av Kaija Koo som vrålade ut ur högtalarna, beslöt Signe och jag oss för att gå ”hem”. Vill säga 3,5km tillbaka till vår stuga.  Uppförsbacke så gott som hela vägen.  Jag måste vara den enda som är ute och går med barnvagn här. I varje fall tittar bilisterna en extra gång på mig där jag stönande tar mig fram. Sista biten slet jag av mig vantar och mössa och funderade allvarligt på att dra av mig byxorna också.  (Lugn,  bara lugn.  Inga nakopellefasoner här inte.  Jag hade ju dubbel uppsättning!)

20150225_130439

Här sitter jag nu utanför vår alpstuga genomsvettig och trött.  Nyckeln märkte jag först nu att ligger i Jörris ficka 3,5 km bort…  Visserligen 3,5km nedförsbacke,  men jag tänker verkligen inte gå och hämta den.  Jag har ringt Jörri och beklagat mig.  Han får allt komma hit.  Nu.

P.s. När Jörri kommit och släppt in mig och jag hade vilat en stund, blev jag så inspirerad att jag vandrade tillbaka ner till Isosyöte.  Betydligt lättare att gå nerför än uppför.  Stegräknaren räknar därför till 12300 steg idag.  Men den säger inget om hur jobbiga dessa steg varit.

Slalomäventyr

20150224_105337

Signe och jag har välförtjänta placerat oss raklånga på soffan i vår alpstuga. Signe, för att hon varit så duktig och sovit mycket i vagnen idag och jag, för att jag stått och frusit vid barnbacken x2 samt för att jag också varit och åkt slalom. Och jag kom upp till toppen som jag sa. Men med hiss.  Det snöade fruktansvärt halva dagen och Signes vagn skulle ha behövt skidor under hjulen för att ta sig fram.

Jag, som skulle vilja hyra husbil och åka på semester, fick mig en tankeställare idag.  Jag bevittnade en husbil som åkte in i en snödriva och familjen fick hoppa ut och knuffa på för att få den loss.  När de äntligen kom loss började bilen rulla bakåt, rakt in i nästa snödriva medan maken sprang efter ivrigt perkulerandes att hen skulle styra RAKT bakåt. INTE IN I SNÖDRIVAN! Suck. I den stunden tyckte jag att jag hade fått min kvot av finska svordomar fylld, så istället vände jag uppmärksamheten mot en man i ljusblåa tights som det stod Estonia på baken på.  Snygg?  Njääää.  Vi kan säga som så att alla inte klär i tights… Dessutom såg det lite kallt ut…

Och jag, världens mest perfekta människa, gör ju inga misstag. Näeee. Förutom igår när jag gick ut ur ABC med två kaffe utan att betala…  Det var Jörri som haffade mig och sände in mig tillbaka med hans plånbok för att betala. Biträdet vid kassan frågade:

– Har du S-bonuskort?

Jag rotade runt i Jörris plånbok och sa:

– Jo jag har, men det här är inte min plånbok…

Biträdet tittade konstigt på mig och då insåg jag vad jag sagt. Jag fick trots allt betala med mina ”stulna” pengar. Kan bara vara glad att de inte sände vakterna efter mig…

Nu väntar jag att familjen ska komma tillbaka helskinnad från backen. Speciellt Ellen som haft både med- och motgångar idag.  Men duktig är hon.  Nog blir det en slalomfröken av henne ännu.

Idag har alltså Pikkusyöte avverkats. Imorgon är det Isosyöte som gäller.

En ny dag

IMG_20150224_093726

Så blev det ny dag med nya möjligheter. Vaknar av att jag stirrar in i en stockvägg som inte är hemma.  Lyckligtvis är flickan intill  mig i alla fall bekant – flickan som i dagarna lärt sig pladdra något förfärligt. Stundvis låter hon som en katt för att däremellan pladdra obegripligheter.

Idag ska Ellen göra sin slalomdebut. Hoppas det går bra. Inga brutna ben vill vi ha. Signe och jag ska promenera. Till toppen. Då ska jag vinka så att ni ser mig.

På toppen utav allt

Plötsligt får träden rimfrost och snö i håret.

Smutsslaskiga vägar förbyts i rena vita med nypudrade meterhöga snödrivor vid sidan om.

Anar tomteland i fjärran.

Det kittlar  i magen

där jag krampaktigt  greppar rattem.20150223_160618

Inser att det är bäst att hålla tungan rätt i mun.

Vägen går uppåt och neråt. Till och med navigator-Astrid är vilsen.

Vi parkerar framför vår alpstuga. Nere på vägen.  För vi kommer inte upp.

Fågelholk.  Med utsikt nästan till Kina.

Lappland? Nej,  bara nästan.  Eller fråga dem som satt på baksätet hela vägen hit.  Vilket ståhej om vi var väg till Lappland eller inte. Håhåjaja säger mamma.  Som om det spelade någon roll.

Syöte är nästan fjällen.