Sommarpratare 

Det är sommar och dags för sommarprat på radion. Alltid lika intressant att höra andra människor prata om sitt liv,  sitt jobb och sina funderingar. 

Jag lyssnar alltid på sommarpratarna via Arenan för att det är sällan jag har på radion när programmet sänds.  Igår kväll kröp jag ner i sängen och valde ett avsnitt,  det med Malena Björndahl,  istället för en bok.  Signe lyssnade hon med,  men hon somnade mitt i,  så programmet kan fungera även  för den som har problem med sömnen. 

Malena då?  Ja hon var bra.  Riktigt bra!  Jag som tycker om att skriva tyckte om hennes manus/upplägg. Men även  det hon sade berörde. 

Jag har aldrig haft planer på att göra min blogg stor och populär.  Jag vill hålla den liten och intim.  Jag är nöjd med de läsare som snubblar in hit i misstag. Men du som kanske drömmer om att göra en stor blogg – ta del av hennes berättelse om hur hon gjorde. Den kan säkert hjälpa dig på vägen. 

Det jag kommer att ta med mig av hennes berättelse,  är hur viktigt det är att skriva ner sina drömmar och att  ta kontroll över sitt  liv (även om jag för det mesta är nöjd med att ”bara” flyta med). Själv  har jag  en mängd ouppfyllda drömmar,  helt enkelt för att jag är för feg för att låta mig uppfylla dem. 

Malena  pratade också om den där eviga Jantelagen, om skilsmässa, drömmar osv.. Guld är nämligen  inte allt som glimmar och döm aldrig (gäller även mig) en  annan människa  innan du gått en mil  i hens mockasiner.  Säger bara – heja Malena! Det där gjorde du bra! Svenskfinland behöver mera sådant. 

Bilderna ovan och mera info hittar du här

Inspiration

image

Jag läste någonting så bra att jag ännu är alldeles äcklad (i positiv bemärkelse!). Du milde vilken text! Den åker raka vägen in i min inspirationsmapp så det bara sjunger om det!

Jag hoppas, Johanna Boholm, att detta projekt resulterar i en bok. Det står i varje fall att detta är ett ”utdrag ur ett längre, pågående projekt.”  Pax för den boken!,  säger jag.

Det måste vara någonting i Kronoby jordmån som lockar fram skribenter och musikanter.  Säg mig, hur får jag lockat fram den sidan av mig ?

Utdraget är hämtat ur senaste numret av presens (nr 2 2015) – en tidskrift för kultur och litteratur.

Postat med WordPress för Android

Bara lite tsäärlek

20150109_091816

Jag hade precis hunnit krypa tillbaka i säng efter att ha varit uppe och matat Signe,  när ett avlägset muller som på en bråkdels sekund växte till ett inferno,  fyllde hela vårt hus. I mitt sömndruckna tillstånd lät det som ljudet av kulsprutor. Hjärtat bultade frenetiskt i bröstet och jag var säker på att min sista stund var kommen. Framför ögonen flimrade de senaste dagarnas nyhetssändningar med terrordåd och elände.  ‘Jag hann inte ens försöka rädda barnen’,  hann min högra hjärnhalva tänka innan den vänstra meddelade att det inte var krig utan oljudet orsakades  ”bara” av snön som föll ner från taket. Puh! Både jag och taket vibrerade som asplöv efteråt. Av lättnad.

20150109_092306

Eftersom jag igår efterlyste en inspirationskompis kom jag på att jag kunde visa er vad jag höll på med för typ tio år tillbaka i livet.  Kärlek hette temat och drivkraften då. Tills jag insåg att nej, jag blir nog ingen ny Ilon Vikland ändå. 🙂 Och vad gör väl det. Jag hade i varje fall roligt.

Och barnen blir glada och även jag (ibland), när vi tar fram bilderna och tittar på dem.

Så kärlek på er!

20150109_092343

P.s.  Teckningarna är så jättestora så det blev bara några detaljplock. De är betydligt bättre i verkligheten. Fniss.  Blink. Blink. 😉

Inspirationskompis sökes

20150101_140441

Och så var den glada julen slut. Tomtebordet har tömts på sina tomtar, julkrubban är nedplockad och julgranen har slängts ut genom dörren.  Ännu återstår lite småplock som att få ner julgardinerna och få in adventsljusstakarna i skåpet,  men sen borde det vara slut på julen för den här gången.

Egentligen är det lite sorgligt.  Julen gick så fort den här gången.  Normalt brukar jag vara överlycklig när det är tillåtet att slänga ut julen,  men inte den här gången.  Den här gången skulle jag mer än gärna ha kunnat njuta lite till av värmen och färgerna.

Hur går era nyårslöften? Jag måste ju passa på och skryta så länge det går bra denna åttonde dag på det nya året… 🙂   Jag lovade att röra på mig mera och så här långt känner jag mig ganska nöjd med mig själv. Visserligen säger stegräknaren på min handled något annat,  men det är en helt annan historia… Jag inledde motionsprojektet redan under mellandagarna och har både simmat, åkt skrinnskor och varit ute och gått. Faktum är att jag trotsat både köld, halka och duggregn och ändå gett mig ut. Och det är väldigt olikt mig. Vi ska hoppas jag kan avlägga samma goda rapport om en månad…

20150104_102521-1

Ett annat löfte är att skriva den där boken jag pratat om så länge… Det kan ju hända att den aldrig publiceras,  men mitt mål är ändå att skriva den, överbevisa latmasken i mig att jag kan. Jag vet att det låter konstigt att skriva en bok utan att nödvändigtvis publicera den. Men när det gäller projekt gäller det att ta ett steg i taget. Sedan när jag nått mål ett så kan jag börja fundera på mål nummer två.

Finns det annars någon ute i denna cybervärld, någon som är duktig på att teckna eller varför inte fota ”sagolikt”? Jag har en idé, men behöver hjälp.  Kanske vi rent av kunde inspirera varandra? Om det låter som ett bra förslag: Hör då av dig till svalungesommar@gmail.com så sätter vi fart på de små grå tillsammans.

 Signatur *väntar med spänning* 🙂

 

P.s. Tack L för den gulliga lyktan!

Våga

20141126_114152

Våga ta modigare foton blev dagens tanke när jag i misstag surfade in på www.wilhelmsphoto.com . Vilka bilder!  Jag blev överförtjust. Jag gillar det dramatiska. I det lilla.

Så nu ska jag bli mera dramatisk i mina bilder. Knappast lyckas det. Men jag gillar att bli inspirerad. För jag frågar mig: Varför ska allt vara så pyttenyttigt? Så perfekt. Varför inte skildra det triviala och banala?

Ovan är mitt första bidrag.  En helt vanlig bild av min vardag med Signe i famnen. Suddigt för att hon aldrig ligger still.  Svänger och flänger. Babylådans fula body på. Anteckningsblocket nära till hands för jag skulle ju sätta mig ner och skriva… Helt enkelt en bild där jag inte tänkt efter vad som är vackert. En bild tagen bara för att ta en bild. Förstår ni?

Jag tog en bild till, men den censurerar jag. 🙂 För så feg är jag trots allt. 🙂 Huvudsaken att jag utmanar mig själv.

Jag säger bara: Mera vågade bilder till folket!