Före och efter

image

Före...

Den nya gardinkappan är uppe och fönstret är nytvättat  Bara hundrasjuttiofem rutor kvar. Nej skämtåsido.  Inspirationen tog slut efter ett fönster. Fönstertvätt har aldrig varit min favoritsyssla.

image

Efter...

Men njuter gör jag så här långt.  Tack Ikea för ytterligare ett inspirerande tyg. Kanske tur ändå att det är lång väg till närmaste Ikea.  Annars kanske jag kunde få för mig att förnya gardiner för jämnan och inte som nu – typ vart tionde år….

image

Inreder

image

Det är mycket på gång i vårt lilla blåa hus.  För litet är det.  Den känslan har vi dragits med den senaste tiden.  Vissa dagar pratar vi om att uppdatera oss till något större,  för att nästa dag vara väldigt nöjda med det vi har.

Men renoveringen av Ellens rum frigjorde en massa prylar som nu inte har någon plats.  Prylarna går inte heller att ge bort eller att sälja för Signe kommer att behöva dem i ett senare skede.  Stackars Signe kommer inte att behöva en endaste ny leksak på flera år.  Hon har verkligen ALLT. Bara att plocka fram allt eftersom hon växer… Hmmm.

Så i ivern att hitta mera förvaringsutrymme kom vi på den geniala idéen att förlänga skåplängan i vårt eget sovrum.  Genom att låta skåp gå längs med hela väggen skulle vi få så oerhört mycket mera förvaring.  Givetvis måste några möbler ut,  men utrymmet skulle bli så mycket mera effektivt använt.

Så nu väntar jag på nästa helg – när vi ska undersöka projektet närmare.  Och prislistan… För det är ju det också.  Det går nämligen inte bara att åka iväg och köpa ett skåp.  Nej det måste måttbeställas och vi behöver också någon som kommer och installerar alltsammans.  Projekt större minsann.

Den här helgen fick vi i varje fall beställt Ellens säng.  En prinsessdröm i vitt som dessutom går att vid behov att bädda ut för två.  För i mars får vi antagligen en långväga gäst. Då måste vi kunna omstuva våra inneboende  för att frigöra utrymme också för hen.  Inte lätt med varken för mycket prylar eller för mycket folk.  🙂

Men sängen var i varje fall fin.  Synd bara att vi måste vänta några veckor innan vi får den,  tyckte Ellen. Men det heter ju att den som väntar på något gott väntar inte förgäves. 

Postat med WordPress för Android

Att drömma kostar inget

image

Hushållet ser ut som en krigszon idag.  Men jag bryr mig inte.  Har intagit soffläge och stirrar ut genom de randiga vardagsrumsfönstren.

Känner mig lite överkörd idag.  Kinden ömmar och dunkar. Inte alls som igår när jag tyckte jag mådde perfekt.  Tog inte ens värkmedicin igår, utan var ute och svirade i världen.

Så den här dagen är ett bakslag.  Genast kommer oron springande med sina svettiga, blöta handdukar: kanske du håller på att bli sjuk?  Kanske du skulle ha behövt en antibiotikakur trots allt? Kanske det blir så besvärligt att du inte ens kan åka till Helsingfors?

Jag svarar med ett ilsket och långt :
– Neeeeeej!!

Jag tror att kroppen är mitt uppe i striden.  Att den som bäst gått in i en hård motoffensiv. Värjer bakteriattack. Det bästa jag kan göra är låta den hållas,  vila när jag har möjlighet och framförallt, käka värkmedicin.

Till och med septemberprojektet har lagts på is de här dagarna.  Men jag är nöjd.  Ett nytt försök blir det i oktober.  För mig verkar det fungera med en lapp på kylskåpet.  Då kommer jag inte undan med bortförklaringar.  Kryss i rutan för fullföljt uppdrag talar sitt tydliga språk.

Jag drömde så konstigt i natt. Om min barndomskompis som lyfte upp mig i famnen och dansade runt,  runt med mig i en vild balettpiruett.  Jag försökte be henne stanna,  men hon lyssnade inte.  Jag kved något om att hon måste sluta,  att jag är för gammal.  🙂 När hon till slut stannade hade jag ingen hörsel kvar. Kändes som om öronen gått i lås och världen blev ett enda stort mummel.  Tänk vad tokigt man kan drömma!  Men jag vet att alltsammans är ett virrvarr av alla mina tankar de senaste dagarna.  Ett hopkok av helt skilda händelser.  Det där med att hörseln försvann och att det slog lock för öronen, har att göra med tand eländet. Jag vaknade nämligen i natt av att kinden ömmade förfärligt – det känns faktiskt som en bihåleinflammation som sträcker sig ända upp till örat.

Jag ska stirra en stund till på mina fötter. Surfa runt i etern. Kolla på ett hus Jörris kollega tyckte att skulle passa oss.  Fast jag har redan sagt de förlösande orden:
–  Nej,  jag flyttar ingenstans. 
För det är sant.  Visst, vi har det kanske lite trångt,  men flytta?  Nej,  det överlåter jag till någon annan.

Men det kostar inget att drömma.  Kanske du också vill titta? För fint är det.  Väldigt fint. Kika här.

En skön onsdag till er allesammans!

Postat med WordPress för Android

Dags att bryta statistiken

1410517246801

Den senaste veckan har jag gått omkring och tyckt allmänt synd om mig själv.  Inte undra på när man sover dåligt om nätterna och sedan går omkring som en zombie hela förmiddagarna.

För att munta upp mig själv och ta reda på om jag helt håller på att bli tokig – så tog jag i morse och googlade graviditetsvecka 35 (för om jag räknat rätt borde den veckan inträdas nu i helgen). Kunde lättad konstatera att mitt humör och mående är som taget ur en lärobok – om man bortser från viktuppgången alltså. Jag har nämligen aldrig någonsin följt viktstandarderna och på rådgivningen har de också insett att det är ingen idé att gnälla på min vikt.  Jag blir inte tyngre för det.

Så här säger i varje fall www.1177.se om mig och vecka 35:

”Du kan ha ökat mellan cirka 11 och 13 kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp vilket kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande kan du prata med din barnmorska.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst, för att snart sjunka ner lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Prata mycket med din partner så att han eller hon förstår vad du går igenom.”

Prata med din partner?  Öh? Jag undrar om Jörri kunnat undgå att höra mina klagovisor? Jag är en gnällspik. 24 h i dygnet. Förlåt mig. Men jag hoppas och tror att Jörri känner mig vid det här laget och vet att jag brukar bli så här…

Men idag har jag bestämt mig för att bryta statistiken.  Vill inte vara som alla andra.  Ska rycka upp mig och börja göra något. Kan inte bara sitta här och se livet rinna förbi.

Först ut är mina älsklingar i kökssoffan – dynorna. Vi har ganska många av dessa Ikea-dynor för jag ♡ dem.  Men idag ska ni tvättas. Hör ni det?  Och även du Anka Vanka. Idag lever du farligt. För i graviditetsvecka 35 får man smutsglasögonen på sig. (Märkligt att det inte stod något om det på 1177.se). Idag ser jag nämligen bara smuts. Och då är det bäst att skrida till verket.

Action.  Set. Go!

Storken kom

  20140831_131750

Storken kom och lyfte ner från himlen spjälsäng,  skötbord och barnvagn.

Ett ödmjukt tack till storebror med fru som förvarat möblerna åt oss – trots att storebror också konstaterade:

– Aldrig hade jag trott att jag skulle få lyfta ner dem till er… 

  Jag håller med för det hade jag nog inte trott själv heller 😉

Och barnvagnen – jag säger bara: Ibland är det väldigt behändigt med syskon. 🙂 Tack!

Veckans höjdpunkt nr 2

Jag måste få visa dem, våra nya muggar.  Köpta till att ha på villan. Och handdrejade på Ceramic Store i Terjärv.

Bild

För något år tillbaka köpte jag  två dylika muggar till att ha på villan och harmades efteråt att jag inte köpt flera. När vi såg Ceramic Store ( se gärna http://www.ceramicstore.fi ) på en marknad i höstas kunde jag därför inte låta bli att gå och se om hon hade fler muggar till salu. Det hade hon inte, men hon tog upp en beställning och lovade höra av sig när muggarna var klara. Eftersom jag skulle ha muggarna till villan till denna säsong sa jag att det inte var någon brådska med dem och lyckades därför själv också glömma bort alltsammans.  Tills i helgen när jag stod och hällde upp varm saft åt mig i ena muggen.

– Har du hört någonting om muggarna? frågade jag Jörri för det var ju hans visitkort vi gett när vi gjorde beställningen.

– Jo… muttrade han motsträvigt.

Det visade sig att Monica Store faktiskt precis i dagarna ringt honom och han hade lovat komma efter dem ”i smyg” den här veckan.  Han hade ju förstås tänkt ge dem mig i morsdagspresent men nu var jag alltså och förstörde alltsammans…

Men muggarna är jättefina. Precis så gulliga och mjuka i formen som jag vill ha dem. Och så det söta blåa hjärtat. Pricken på iet. Så när du kommer ut till villan och hälsar på oss i sommar kan du vara säker att du kommer att dricka kaffe ur dessa samtidigt som vi spelar på vevgrammofonen (till mina bröders ve och fasa 🙂  ). Åtta stycken muggar  har vi nu så de räcker nästan till att servera hela släkten ur.