Utbrottsförsök

20141016_100226_LLS

Jag börjar bli trött. Lilla ♡ har för tredje natten i rad utövat desperata utbrottsförsök. Det sparkas, snurras, boxas och tänjs åt alla håll så det står härliga till. Och jag kan inte sova. Istället ligger jag andlös av spänning och känner hur  babypåsen gjord av segaste tuggummi skälver och vibrerar i sömmarna. Men nej. Det kommer aldrig att gå. Jag är gjord av  det segaste virket.

– Lilla ♡, jag är ledsen,  men det går inte så där. Inget av dina syskon har lyckats ta sig ut på det där sättet. Så snälla,  ge dig till tåls. Även blivande mammor behöver få sova.

Jag undrar om babyns beteende avslöjar något om hens personlighet? Har vi vaknätter att vänta oss i framtiden?  Mellan 01-06? Har vi på gång en liten boxare? Som knyter nävarna när tålamodet tryter?

Jag kan inte komma ihåg att någon av de andra barnen skulle ha hållit på på samma sätt. Ellen var en svår snurrprinsessa och jag gick på kontroller för att de ville se att hon till slut verkligen svängde sig rätt. På slutet låg hon ofta dessutom så stilla att jag fick fundera om hon verkligen levde. Och Linnea – hennes sockertoppshuvud och såret på hennes pekfinger (orsakad av att hon sugit på fingret i magen) berättar en hel del om vad hon sysslade med i magen, dvs vilade sig och tog det lugnt. Men denna baby – oh no, säger jag bara.

Jag tänkte nog i natt att det inte blir någon Kronoby-resa idag. Men mamma,  vi kommer nog så snart vi packat keikka-bussen. 🙂

En dag i musikens tecken

IMG_20141015_180216

Så var ännu en dag slut. Puh, säger jag där jag ligger på soffan och vilar min Mount Everest-mage.

Egentligen har det varit en lugn dag. Jag och barnen har bara varit hemma och avverkat ”saker-som-måste-göras-innan-babyn-föds”. Sådana saker som idag inföll under temat musik, musik och mera musik.

Först ut var att få fixat ett foto av Jacob för en affisch. Trots att jag tycker om att fota är jag ändå ingen fotograf. Och att fota ett objekt som inte gillar kameror gör inte saken så mycket lättare.  Men vi fick  till slut fixat en bild som vi båda gillade. Förhoppningsvis blev också affischtillverkaren nöjd.

Efter fotosessionen hade vi ”storövning”: I Linneas fall betydde det skalövningar inför nästa veckas 2/3 tent. I Ellens fall gällde det att lära sig ett nytt ackord på dragspelet och för Jacob fick jag utgöra provkanin inför nästa veckas keikka. Så det blev verkligen musik för hela slanten idag.

Imorgon står ännu en övning (utanför hemmet) på schemat och på kvällen blir det åter en gång dags att knappa in Voice kids på teven. För då kliver Jacob  (om förhandsreklamen  stämmer) upp på scenen och tävlar om en plats i semifinalen.

Så lilla ♡ – en eventuell bb-resa skulle passa bäst på fredag. Ok?

Förväntan

20141014_160322

Sakta men säkert smög den sig på mig

julklappskänslan i sin enkla, frasande kostym:

Vem är du där inne?

Berätta – jag vill så väldigt gärna veta.

*

Vem är du som med dina knubbiga händer och fötter hamrar på min kropp?

som tvingar min rygg, min själ, mitt jag

upp till sårbarhetens topp?

Men du,

– det gör inget.

Resan må ha varit lång.

Men mamma är här nu.

*

Branterna må ha skrämt mig

livrädd har varit mitt efternamn.

Men nu ser jag

i den rodnande horisonten:

Förväntan

– är vad du all den här tiden

långsamt, i guldskrift

skrivit på mitt land.

Fotbojad

20141013_133103

Fotbojad eller Klädskåpsvakt är efternamnet denna dag. Med höstlov hela veckan gäller det att hitta på aktiviteter som passar de flesta i familjen.  Första anhalt blev därför simhallen.

För mig är det torrsim som gäller. Hittade en liten torr fläck intill barnbassängen att krypa ihop på för att kunna hålla Ellen och hennes kompis under uppsikt.  Det går ingen nöd på mig där jag sitter,  men inte skulle jag protestera om någon erbjöd mig en bekväm vilostol.

– Badvakter – var är ni? Gravid kvinna i nöd! Help! Help!

Ifall tiden blir lång har jag garderat mig med en pocket a la tantsnusk. Nå så heter det väl kanske ändå inte. Men ni vet kärleksromaner man får köpa i typ mataffären. Lagom lättsmält för den som sitter fullt påklädd på bassängkanten (jag har faktiskt klämt in mig i ett par shorts dagen till ära…).  För här är ganska varmt.  Eller så är det min inneboende som alltid nu som då envisas med att vrida upp värmeaggregaten. Jag smälter. Puh!

Vecka 39 eller 40?

14131049614791009553358

Eftersom vi konstant lever i väntans tider finns det hela tiden någonting att försöka hinna ta itu med innan babyn föds. För med en nyfödd i huset har jag på känn att livet åter en gång lär stanna till och man har inte genast möjlighet att komma och gå hur som helst.

Igår var det därför operation vinterkläder som skulle åtgärdas. Saldot efter ett par timmar på stan blev slutligen fem par skor,  en vinterjacka + byxor, en softshelljacka, en mössa och två vanliga byxor. Och inget av allt detta gick till oss föräldrar… Vad den slutliga prislappen landade på vågar jag inte ens tänka…  Men nu borde vi vara redo att möta vintern och alla övriga utmaningar i klädesväg också.

Idag skriver vi nämligen in i kalendern graviditetsvecka 39 eller egentligen vecka 40. Beräknade datumet blev ju flyttat framåt i samband med ett ultraljud då babyn var lite mindre än ”standarden”.  Jag har alltid gått över bf-datumet (med Jacob hela 16 dagar! ) så denna gång var jag glad att de ville flytta datumet.  Men i mitt eget huvud räknar jag ändå med att denna dag är den rätta. Så från och med idag är det enligt mitt eget tänkande 1-16 dagar kvar till dagen D.

Men som sagt jag har inte bråttom längre.  Jag mår för tillfället ganska bra. Hur skulle jag annars orka vara i farten och vara med och handla alla dessa kläder? Så om också ni kära vänner orkar vänta med mig så är det inga problem.  🙂  För det är nästan det som är jobbigast med att gå in på slutrakan: Alla frågor och funderingar. Men vet ni, jag lär nog ropa ut nyheten med megafon när vi är så långt – så oroa er inte. Ni kommer inte att missa det. 🙂

Men visst är det spännande? Jag håller helt med. Men i det här fallet går det inte att stirra sig blind på datum och siffror. Babyn kommer när den är klar. Tills dess tar vi en dag i taget och njuter av att få vara frisk och må bra.

Än är det långt kvar

– Hur många värkar måste man ha innan en baby kommer till världen?

–  Kanske100? Hur så?

– Jag funderar hur många jag har kvar att försöka överleva nu när jag har haft ungefär tre stycken.

– Har du haft tre? När då?

– Med tre dagars mellanrum…

–  Hmmm. Tre dagars mellanrum sa du? När var det egentligen man skulle åka iväg till bb?

– När de kommer med ungefär tio minuters mellanrum.

– Men ännu är vi uppe i tre dagar?

– Ja

– Jag tror nog vi får vänta ett bra tag till då…

Lycka

20141010_202256_LLS

– Mamma,  vart ska du?

– Ut och gå.

– Men det får du inte!

– Varför inte?

– Babyn kan ju födas!

– Men det får den ju.

– Är du säker?

– Ja det är jag.

– Så det betyder att du kan komma med till stan och handla skor till oss någon dag?

– Nog har jag tänkt det. Jag var ju precis till Prisma med pappa och handla mat och det gick riktigt bra.

Det blev ingen långpromenad direkt att skryta med.  För det blev lite kallt när man inte kan stänga jackan.  Och tur att det var mörkt så ingen såg mig där jag pausade vart tionde steg. Men känslan.  Lyckan. Blandat med frisk luft.  Eva är tillbaka. Livet återvänder.   Aaaah – detta lever jag länge på.