Kätilö

image

Så fick jag ytterligare en film ”avkruxat” på min ”vill-se-film-lista”. Långfredag avslutades med filmen ”Kätilö” – barnmorskan.  Jag hade kanske inbillat mig en skildring  av barnmorskans liv i ett krigshärjat Finland.  Visst,  det fanns den biten också.  Men filmen handlar mera om en barnmorska som tröttnar på att jobba bland människor som lever runt i sänghalmen och vilka inte heller drar sig för att döda nyfödda barn för att dölja vad som egentligen har hänt.

Barnmorskan förälskar sig i finsk-tysk officer.  Hon beslutar sig för att följa efter honom till fånglägret  Titovka på andra sidan ryska gränsen.   Livet i lägret blir inte som hon tänkt sig. Igen blossar frågor upp kring moral och vad som är rätt och fel när hon inser att tyskarna utför experiment på tillfångatagna ryssar.

Om filmen var bra?  Mja.  Den var bra på sitt sätt.  Fina lappländska vyer med höga fjäll och orörda vildmarker.  Den var brutal och skildrade människorna så där otroligt finskt som finska filmer ibland kan göra.  Ni vet med brännvin,  perkulerande, snorande,  spottande – ja,  alla mindre smickrande ovårdade detaljer som vi finländare tydligen utövar och som alltid för jämnan ska framhävas. Men om man såg utanför det,  så var filmen bra.  Visst har man hört om hur tyskarna brände ner Lappland när de retirerade och här fick man sig en syn på vad det var som riktigt hände.

Kärlek skildrades inte som något rosenrött och fluffigt – nej istället hjärtskärande och den ständiga kampen om att få vara tillsammans med den man älskar samtidigt som kriget brinner omkring en.

Visste ni annars att 1000 kärleksbarn med tyskt påbrå föddes i Finland efter kriget?

Postat med WordPress för Android

Förfärlig

image

var filmen vi såg igår.  Den var så gastkramande att jag bara måste gå och hänga tvätt mellan varven bara för att få hjärtat att börja slå i normal takt igen.  För tänk dig själv att åka med familjen till ett främmande land och plötsligt inse att ni befinner er mitt uppe i en statskupp.  Och den som alla plötsligt hatar och också vill ha livet av, är utlänningar.  Familjen måste räddas till varje pris.

Jag tycker inte om filmer där barn är i fara.  Inte heller filmer med fanatiska människor. Det blir för verkligt och hemskt på samma gång. Det var den här filmen i ett nötskal.

För att se det positiva så somnade jag i varje fall inte…

Postat med WordPress för Android

Tills cancern skiljer oss åt

Har du sett dokumentären om Peter Snickars och hans fru? Om du inte har gjort det kan jag varmt rekommendera att du ska göra det. Via arenan kan du titta på filmen när som helst. 

Peter Snickars fick en hjärntumör och under sjukdomsförloppet började han filma sig själv.  Senare hade han också ett filmteam till sin hjälp.

Filmen drog upp en hel del minnen från mitt gamla jobb.  Men det som berörde mig mest: vilken kvinna!

Om du klickar här kommer du till dokumentären. Obs att filmen kanske inte är lämplig för alldeles små barn för den väcker väldigt starka känslor.

Men se den!. Som motpol till all julstress. Livet är till för att levas.  Inte till att fundera på triviala saker som mängden julklappar.

Bilden har jag lånat från Arenan

Postat med WordPress för Android

Vill se

1427531693953927862808

Jag har konstig filmsmak.  Helst ska det vara romantiskt och sorgligt. Eller dramatiskt.  Men jag tycker också om spännande filmer.  Action. Det är svårt att beskriva hur en bra action film, i min smak, ska vara.  Jag är krånglig. Sparsmakad. Pojkarna här i huset kan tycka att en action film med mycket pang,  pang är döhäftigt. Själv kämpar jag med att hålla mig vaken.  För mycket skämmer allt.

Men nu har jag sett ut en film jag vill se.  Inhemsk till på köpet: Big Game.  I en av huvudrollerna ser man Samuel L  Jackson. I den andra Onni Tommila 15 år. Filmen handlar om Oskar 13 år och USA :s president. Air Force One störtar i skogarna uppe i norra Finland och det blir pojken som får ta hand om presidenten och rädda honom från terroristerna.

Jag har alltså inte sett filmen,  men min hjärna har redan spunnit ihop intrigen och kryddat med en hel massa norrsken. 😊 Jag tycker om Lappland.  Har min egen Lapplandfeelis som jag tycker vi borde marknadsföra lite mera.  För det är exotiskt. Och vackert.

Nu väntar jag på att filmen kommer ut på dvd.  För jag tror inte att biografen släpper in Signe med mig trots att jag kan svära på att hon inte kommer att störa de andra biobesökarna. Jag vet hur man gör för att hålla henne tyst. Eller som Jörri säger:

– Eva har sina hemliga knep. 😊

Julklapp nummer 7

Jag tänkte avsluta julklappsöppnandet med att berätta vad vi gör om kvällarna.  Och då menar jag varje kväll. Även på självaste nyårsafton.  Jo, vi ser på Rederiet säsong 1. Kommer ni ihåg Rederiet?  Maktkampen på Östersjön? Fartyget Freja? Tony? Reidar?

1420103956218-1028094654

Det konstiga är att när vi såg första avsnittet så kändes det som om det var alldeles nyss serien gick på teve. (1992 är produktionsåret…) Jag kom ihåg så gott som alla snöpligheter. Men eftersom Jacob fick i julklapp hela säsong 1 så har vi 810 minuter av drama att uppdatera minnet med. Och jag tycker att det är kul, tycker att det är synd att det inte längre går sådana serier på teve. Förr i världen var det ju veckans höjdpunkt när Rederiet,  Varuhuset och Skilda världar kom på teve.

20150101_000911

Speciellt Ellen tycker att Rederiet är toppen. Det är hon som ser till att vi får vår dagliga Rederiet-dos. Själv behöver jag inte alla gånger vara koncentrerad till 100% . Jag vet ju hur det kommer att gå, vem som är skurken och vem som prasslar i lakanen med vem osv (hmmm… hur var det nu med vad som är lämpligt för Ellen att se på…).  Så mellan varven roar Signe och jag oss att med ena ögat göra helt andra saker.  Som att ta selfies till exempel.  Här kommer årets första.  För när väktaren är med på bild kan vi ju sätta ut en bild till på gullungen här på bloggen. 🙂 Hmmm.

Den bästa av mödrar

488667

Innan höstlovet var jag och flickorna till biblioteket för att fylla på bokförrådet. Konstigt nog håller biblioteket här i Karleby stängt under höstlovet (pga en datauppdatering). Jag tycker att det är lite fel tidpunkt att hålla stängt på höstlovet med tanke på att mycket folk är lediga. Höstlov kan ju faktiskt med fördel användas till att ligga på soffan och läsa bra böcker. Meen, det är ju min åsikt och en helt annan historia…

I min väska hamnade förutom böcker, även filmen ”Den bästa av mödrar” (Äideistä parhain).

Filmen handlar om hur barn under kriget skickades till Sverige. I filmen får vi följa med 9-åriga Eero som blir skickad av sin biologiska mamma  Kirsti till Sverige.  I Sverige väntar hans nya mamma och pappa, Signe och Hjalmar.  Signe har hela tiden drömt och önskat att krigsbarnet från Finland ska vara en flicka – en flicka som ska komma och ersätta tomrummet efter deras egen dotter Elin som dött. Så när Eero kliver av bussen går något av hennes värld och drömmar i kras.

Behöver jag säga att filmen är toppen?  En riktig snyftare som inte lämnar någon oberörd – där satt vi nästan hela familjen lördagskvällen till ära och svalde… Och den blir inte sämre av att min favorit Michael Nyqvist innehar en av huvudrollerna.  För att inte tala om Maria Lundqvist.

Filmen är från 2005 och har fått en hel del priser. Ifall du inte redan har sett filmen kan jag rekommendera den varmt. Med ett paket näsdukar i så fall nära till hands.

Bilden har jag lånat här

9 h 37 minuter av mitt liv

Bild

Jag köpte mig själv en present häromdagen.  Jag kunde helt enkelt inte låta bli när jag såg den i affärens  dvd-hylla: Bron 2. Med julhelgens Bron 1-maraton ännu i färskt minne kunde jag inte gå förbi möjligheten att få komma tillbaka till Danmarksbron och få reda på vad som hände sedan. Det känns lite som att ha ett oanvänd resebiljett tillbaka till äventyret. Jag kan knappt bärga mig.