Favorit i repris

image

Så här i vändagstider vill jag bjuda på en dikt/vers jag skrev för något år tillbaka.  Var rädda om era hjärtan.  De är bräckliga och går så väldigt lätt i kras.  ❤

Hjärtat

Jag fick ett brustet hjärta levererat till min port.

Det stod ingen avsändare

fanns inte med något kort.

 

Jag ringde brandkår, polis och ambulans.

Alla svarade:

– Vill du vara snäll och ringa någon annanstans.

 

Jag baxade upp hjärtat på bilflaket.

Hoppade in i bilen,

trampade på gasen.

Det var bråttom,

ingen tid fick gå i spill

det måste finnas någon som kan lossa

förtvivlans hårda sigill.

 

Men allt jag fann var en veterinär.

Hans erfarenhet

var väl lite si så där,

och konstaterade dystert

att hjärtat varit väldigt kär.

Ett råd hade han ändå att ge

– Rör inte vid det,

låt det få vara ifred.

 

Snart stod jag på trappan till min egen port

veterinären hade fått mig övertygad

– det här skulle gå som smort.

 

Jag klämde in hjärtat i min lägenhets mörkaste vrå

och såg väl till det lite nu som då.

Hjärtat blödde, snorade och svor

men jag höll mitt löfte

och knappt emot det log.

 

Tiden gick, det gick veckor, månader och år

det är konstigt hur man glömmer

hur tiden sopar undan spår.

 

En dag stod hjärtat mitt i hallen

det var rasande,

såret hade läkt,

allt som fanns kvar på ytan

var ett ärr som var blekt.

– Varför famlar du i mörker,

varför söker du aldrig tröst,

varför lyssnar du aldrig till ditt hjärta,

det dyrbaraste du har i ditt bröst?

 

-Tack för mig,

sa hjärtat och tog sin rock och gick.

Jag var förstummad,

men allt jag fick fram var en liten, liten nick.

 

Sedan den dagen lever jag ensam

jag är vilsen i min saga som fick sitt slut.

Att förneka sitt eget hjärta

är detsamma som att be

livet självt att kliva ut.

Postat med WordPress för Android

Snötyngd fantasi :)

image

Den Allsmäktige såg ut över jorden
på människorna som stretade hitåt och dit
–  Jag förstår inte vad som är fel nere på jorden
när de slår varandra med vett och med flit.

Han gick till pärleporten
som vaktas av högste Amiral.
– Vad gör man med människor
som slår varandra
och alldeles har glömt bort att man också kan vara snäll och glad?

Amiralen funderade både länge och väl
innan han svarade:
– Vila gör gott för både människa och själ.

Den Allsmäktige förstod att Amiralen hade rätt
och började tömma sina snöflingelager
som han sparat ihop sedan han var tjugoett

När de första flingorna dalade ner på jorden
stelnade människorna i sin mimik
huttrande sprang de in i husen
– Nu motar vi vintern med strid!

Men när den Allsmäktige tömde moln hundraett
då insåg människorna att någonting gått fruktansvärt snett
Frusna och skamsna gömde de sig inne i husen
– Förlåt att jag nöp dig,
förlåt mig som aldrig om ursäkt har bett!

Snön fortsatte falla och falla.
Inte en krusning snart rörde den Allsmäktiges värld.
Han bäddade ner dem allesammans.
Han ville ju dem alla så innerligt väl.

– Sov nu, viskade han ömt till ett  gnistrande vackert Pompeiji
och allt var frid i hans värld.
Jag väcker er en sommardag i juni
när sommaren och glädjen åter är här.

Postat med WordPress för Android

Smakprov

image

Svenska dagen till ära får jag bjuda på några smakprov:

***

Någon rev upp maskrosen
blåste ut hennes hår
stampade henne hårt med foten
nu får du ge dig härifrån

du må bryta maskrosen
sprida hennes aska för vinden
men du kan aldrig någonsin kuva henne

hon stiger alltid upp
när vintern säger vår

***

En sommar satt jag i lövgungan
rofyllt tillbakalutad
lät fötterna plöja himlen
tårna beta grässtrån

den sommaren var jag åtta
fyllde kornas badkar med  min grodäggssamling

kvackande hoppade den sommaren bort

🙂

Postat med WordPress för Android

Märkt av livet

image

Ibland gör livet oförskämda, lömska tjuvnyp

när den brutala krigaren oförsiktigt  sträcker ut sig i gräset  

lättar på gardet 

låter tanken vila

i himlens träd.

Den silvriga, glänsande  buteljen pucklas till

just där pansarn vittrat i solen 

fått osynliga sprickor som inget öga ser

Flodådrornas fördämningar brister

svämmar över

ritar kartor över krigarens sårbarhet

tills tidvattnet åter varsamt sopat stranden hel

Krigaren fortsätter kriga 

med tätat pansar

skyddande plexiglas

Var nästa snubblande kula faller

endast livet vet.

….

Den mest bräckliga kulan innehåller en höjd av lättnad och innerlig tacksamhet

Dagens tanke

Ibland känns det som att minnet har bleknat försvunnit

och det enda som finns kvar är ett gammalt rostigt skal.

Men tro mig,

alltsammans finns där

under  ytan

under allt det fula.

Du måste bara förlita på känslan

VÅGA

glänta på det rostiga locket

visa det fula för ljuset.

Snart ser du

Skatten

Glöden

Den lyser klarare och tydligare än någonsin.

För vem har sagt att skatter ska vara enkla att finna?