Drömmen om en hund

20141218_191225_LLS

Jag svär inte ofta, men häromdagen osade jag till ( fy Eva!). Jag och Signe var på väg ut till bilen för att åka till rådgivningen,  när jag märkte att dörren till kaninburen stod på vid gavel.  Jag såg redan framför mig en heldag i form av kaninjakt. Som tur förstod jag att gå fram till kaninburen och kika in. Och vet ni, där satt Snövit ( som är en pojke) och var allt annat än snövit.  Lervälling täckte ryggen.  Av spåren på utsidan att döma,  hade han varit ute och gjort det han älskar: gräva.

Ni som hängt med här en stund känner till att vi tidigare hade en katt som hette Bamse.  Han dog i somras så nu är vi husdjurslösa så när som på kaninen. Men kaninen är inget husdjur,  tycker jag.  Jag vill ha ett djur som hoppar upp i famnen och söker sällskap och sånt gör inte kaninen. Inte vår i varje fall.  Dessutom tycker jag synd om kaninen för att den är så ensam. Bamse och Snövit var nämligen kompisar.  Katten satt alltid vid/på buren och kommunicerade (?) med kaninen som kom skuttande och satte sig så nära katten den kunde komma. Ett tag hoppade till och med katten in i buren,  men jag var tvungen att förbjuda det då jag inte litade på katten. Jag har många gånger tänkt att under de två veckor katten var försvunnen så visste säkert Snövit om att kompisen var död. Han låg ju bara ett par meter från buren…

Någon mer katt blir det inte för vår del. Jag vill att katter ska få gå ute, men eftersom de inte får göra det i stan så blir det bara jobbigt.  Det där med katt i koppel går tyvärr inte in i min värld…

Utan katt ät det väldigt tomt i vårt hus. Det är som om något fattas. En hund har därför legat på önskelistan en längre tid nu. Men att skaffa hund är ett stort ansvar. Den kräver dagligen motion och kan inte lämnas längre stunder ensam. Men ändå. Den skulle finnas här.  Vara sällskap åt barnen när jag börjar jobba igen. En familjemedlem helt enkelt.

Jörri vill ha en lite större hund och jag en mindre,  typ en ”golvmopp”. Där har vi alltså ännu att diskutera. Och för tillfället är det kanske inte helt rätt tidpunkt för hund. Signe borde få växa lite till sig. Men kanske till sommaren??

Drömmer vidare. För drömma kan man alltid göra. Och Jörri säger att om man skriver ner sina mål så blir de verklighet. Så, nu har jag gjort det. Var är hunden?

Allt och ingenting

20140831_122725

Min första lediga dag är slut. Vad jag har gjort?  Jo, städat… hela dagen lång. Låter kanske inte som den perfekta lediga dagen, men det var tyvärr ett oundvikligt program.  Vi har haft så bråttom på sistone att allt städande har fått vänta. Varenda gång det har kommit på tal har jag lugnt konstaterat: det där tar jag hand om när jag blir ledig… Så idag när jag var ledig så fanns det inget annat att göra än att få det otrevliga gjort. Och jag är nästan lite stolt över allt jag fått uträttat. Till och med barnen tyckte att det var fint när de kom hem från skolan.

Bamses sandlåda har jag äntligen fått ut ur huset.  Demonstrativt har den legat där på golvet i en stilla undran om han ändå skulle råka dyka upp. För det är konstigt hur tomt huset är utan katt. Det finns de där stunderna när autopiloten får för sig att nu står han på trappan och väntar på att bli insläppt, men när jag går dit så finns ingen katt där. Vi hade ju våra ritualer – Bamse och jag. Så det är väl klart att det måste märkas på något sätt att han är borta.

Sista programpunkten för dagen skulle ha varit att åka och veckoslutshandla, men där insåg jag mina begränsningar och skickade istället mina män på uppdraget. Numera har jag lärt mig att det straffar sig att vara överaktiv. Frågan är också om jag kommer ens att kunna ta mig upp ur soffan nu när jag äntligen satt mig ner… 

Men imorgon hoppas jag att jag är på benen igen. Då är det medeltida marknad med tournerspel med hästar och allt borta på Kyrkbacken. Så om du befinner dig i Karleby imorgon kan jag varmt rekommendera att gå på marknaden.

Tre gånger väder

20140823_163817

Märkligt väder igår.  Alltid nu som då regn mellan varven, även trots att solen sken.

20140823_201711

På kvällen bjöds vi, efter att ha hållit begravning för Bamse,  på en fin, fin regnbåge som visade helt rätt väg till skatten…

20140823_213033

…för att på kvällen/natten bäddas in av dimman som välde in över oss.

Bamse kom tillbaka

IMG_26054008151292

Vill bara berätta att Bamse kom tillbaka.  Grannfrun hittade honom sovandes bakom deras skjul. Eller i varje fall såg han ut som om han sov. För väcka honom är det ingen som längre kan… Bamse har nämligen bytt jaktmarker för alltid. 

Jag är mest glad över att ha honom hemma igen även om vi aldrig lär få veta vad som hänt. Nu vilar han på första parkett under fågelbordet här på Toholmen med de rodnande rönnbären alldeles ovanför sitt huvud.

Var är vår Bamse?

20140608_085734

Det här är sista bilden på vår Bamse. Tagen någon gång i somras när han och flickorna en morgon kröp ner hos mig och magen. Men sedan 1,5 vecka tillbaka är Bamse spårlöst försvunnen.

Jo jag vet att man inte får ha katter att gå lösa i stan – så jag betackar mig vänligen moralpredikningar av det slaget.  Det blir inte heller bättre av det faktum att vi själva allvarligt funderat på att skicka iväg Bamse till katthimlarna. Och det helt enkelt av den orsaken att Bamse är en väldigt oberäknelig katt.

Ursprungligen var Bamse nämligen en vildkatt/hittekatt som vi tog hand om. Det vilda gick aldrig att tämja bort utan han hade sina rycker när han fick något vilt i blicken och helt utan orsak kunde hoppa på en och bitas som om han trodde att han var hotad på något sätt. Men sen hade han också stunder, som här på bilden (fast det syns lång väg att han inte känner sig bekväm i situationen). Tyvärr varade de här stunderna högst ett par minuter för att i nästa stund utmynna i ett utbrott. Det var som om han trodde han var mitt i kriget. Barnen hade därför stor respekt för honom och undvek helst att gå i närheten av honom. Så när vi fick veta att vi skulle bli en till fick vi allvarligt börja fundera om vi kunde ha honom kvar. Risken var ju överhängande att han skulle attackera lilla ♡ också. 

Jag märker att jag redan skriver som att jag tror att Bamse aldrig mer kommer tillbaka. För det tror jag faktiskt inte att han gör.  Bamse brukar aldrig vara borta – han är kastrerad och håller sig helst här på gården/gatan i närheten av sin matskål och ligger gärna ute i hammocken och mojar sig.

Kanske någon tycker att om vi nu en gång övervägde att sätta bort katten så nu ”slapp”  vi den på ett väldigt behändigt sätt.  Men det tycker inte jag. Jag vill veta var katten är och ska han iväg till katthimlarna så är det jag som ska sitta intill och vinka av honom. Har jag tagit hand om honom är det också min uppgift att ta farväl.

IMG_20140215_071638

Det blir inte heller bättre av att jag idag fick höra om en annan katt som i morse kom tillbaka med ett brutet ben. Allt kan vara en slump, den katten kan faktiskt ha fastnat någonstans med foten så att den slets av, men jag blir ändå misstänksam.  Speciellt när jag vet att den katten inte bor långt härifrån…  Visst kan djur vara besvärliga, men faktum är att människor kan vara nog så krångliga…

Så idag är jag väldigt fundersam: var är vår Bamse?

P.s. vill du höra mera om denna katt, klicka då på taggen Bamse här under så hittar du flera Bamse-historier i arkivet. 

Spiderman

20140730_071323

När jag vaknade i morse hängde Spiderman på väggen och Bamse – världens burrigaste katt hade lagt sig uppe på toppen hos farmor på höga berget – alltså på min mage… Öh? Borde jag känna mig tacksam? Över att vara så omhuldad?

Jag saknar min familj och tycker att de kunde börja komma hem nu. Har pratat flera gånger med Ellen och Jörri på telefon,  men av de äldre barnen har jag inte hört ett skvatt. Kanske jag borde skicka iväg Spiderman på ett uppdrag? Och spionera tänkte jag. Jag skulle klara mig nästan bättre utan hans sällskap… Ångrar dessutom bittert att jag inte slängde ut honom redan i morse. För nu vet jag inte var han är… Urk.