Från en mamma till en annan

image

Jag och de två minsta tog en promenad idag.  Njöt av vintersolen. 

Häromdagen fick jag nämligen höra om en nybliven ung familj  – en familj som gärna ville ha avlagda babykläder. Så jag tittade igenom Signes gamla kläder och fick ihop en hel påse.  Kvar blev endast små rosa kläder.  För det vill väl knappast en liten kille ha?

Egentligen hade jag tänkt packa ihop moderskapsförpackningen och ge den vidare till någon familj i Estland. Men när någon annan, som dessutom bor här i  landet behövde kläderna, tyckte jag att de gärna kunde bli kvar här.  Man behöver väl ändå inte sända till utlandet om behovet är detsamma här.  Eller?

Pafflådan har jag kvar – så jag kan faktiskt göra en moderskapsförpackning med rosa prylar ännu.  Då kan jag också sända med sovpåsen. För den använder vi ännu. Och vinterhalaren – som reserv.

image

Signe såg lite misstänksamt på mig när det spelade och sjöng om påsen varje gång den klatschade mig mot benet.  Vi lät nästan som glassbilen där vi  gick.  Antagligen tyckte hon att det lät på pricken som hennes babygym. Nästan så jag fick dåligt samvete. 💔 Men hon behöver det inte längre.  Nu är det någon annans babys tur att spela på gymmet.

Det är förskräckligt hur tiden rullar vidare…

Postat med WordPress för Android

Förfärlig

image

var filmen vi såg igår.  Den var så gastkramande att jag bara måste gå och hänga tvätt mellan varven bara för att få hjärtat att börja slå i normal takt igen.  För tänk dig själv att åka med familjen till ett främmande land och plötsligt inse att ni befinner er mitt uppe i en statskupp.  Och den som alla plötsligt hatar och också vill ha livet av, är utlänningar.  Familjen måste räddas till varje pris.

Jag tycker inte om filmer där barn är i fara.  Inte heller filmer med fanatiska människor. Det blir för verkligt och hemskt på samma gång. Det var den här filmen i ett nötskal.

För att se det positiva så somnade jag i varje fall inte…

Postat med WordPress för Android

Tjuvtitt

Så länge jag kommer ihåg det ska jag bjuda på en före bild…

image

För om två veckor ser det förhoppningsvis ut så här (de gråa fälten är speglar):

image

Jobbigt att inhandla klädskåp. Det sög verkligen musten ur mig. Gäääsp. För att inte tala om tanken på att vi ännu blir tvungna att tömma alla skåp och dessutom kasta ut  både byrån och skåpet i hörnet.  Men massor med förvaringsutrymme kommer det att bli. Så det gillar jag.  Mycket. 👍

Postat med WordPress för Android

Vårdar hemmet – försöker i varje fall

image

Jag är vårdledig för att mellan varven roa mig med att skriva – både egna projekt och artiklar åt Nya ÖB.  Jag trivs och skrivandet är för mig ett befriande andningshål och också en skön omväxling i vardagen. Jag piggnar till och blir framförallt social.  För vanligtvis trivs jag väldigt bra för mig själv  – jag trivs med att sitta här hemma och resonera ensam för mig själv istället för att delta i mammbarn-träffar och dylika evenemang. Jag känner att jag inte riktigt passar in i de sammanhangen längre.  När andra brottas med småbarnsbekymmer så har jag istället tonårsfunderingar som rör  runt i mitt huvud mera än vad Signes sovvanor och ovanor gör.

Häromdagen pratade jag med ett av mina intervjuoffer som sa att hen upplevde en lättnad när hen flyttade sin verksamhet bort från det egna hemmet.  Jag känner igen mig i det där. Särskilt när datorn och mina anteckningar upptar hela matbordet.  Nu har jag ju inga planer på att flytta min verksamhet  – jag kommer att bli kvar där vid köksbordet. Men eftersom skrivandet varken är mitt huvudsakkiga jobb eller levebröd, så känns det ibland som att jag sviker det som det är tänkt att jag ska göra. Det är ingen som har sagt så till mig  – det är bara min hjärna som nästlat in sig i den funderingen.  Visst kan maken sucka lyckligt om hur skönt han tycker att det är att komma hem till färdiglagad mat efter arbetsdagen. Men han kräver inte att det ska vara så. Jag bara känner att det är min uppgift nu när jag är hemma.  Och städa.  Jag som avskyr att städa.  Ändå går jag här och plockar varenda eviga dag.  För att jag är hemma  – jag borde ju ha tid. Och skrivandet är ju egentligen ingenting konkret jag har åstadkommit. Vem bryr sig om jag har uppdaterat bloggen eller inte?

Men de dagar när bykhopen svämmar över,  de dagar jag köper någonting att värma till middag  – då får jag dåligt samvete.  Fast jag vet själv att jag har varit upptagen med någonting annat. Jag har kanske skrivit klart den där juttun jag har åtagit mig att göra. Eller filat vidare på mina egna projekt. Men den räknas liksom inte.  Det är ju inte det som är min uppgift. Det är ju inte därför jag är hemma.  Jag ska ju vårda barnet och hemmet och inte mina fritidsintressen. Eller?

Vi kvinnor gör det verkligen inte lätt för oss.  Kanske dags att börja släppa på trycket?

Egentligen borde jag lusläsa en artikel, titta på lite bilder, men det är fredag – dags att sätta skräck i dammtrollen. Blä.  Ibland funderar jag att det nästan är enklare att vara i jobb. Då sätts prioteringarna enklare rätt när man är hemma.

Trevlig helg till er alla!

Postat med WordPress för Android

Hon fick sin hörna

image

Nu sitter hon där och gör det hon tycker bäst om: läser sina böcker.  För nu har bokhyllan torkat klart och flyttat in i vardagsrummet.  Äntligen fick prylarna en plats att förvaras på.  Observera att det mesta i hyllan är saker hon fått ärva av sina syskon.  Förutom bilen som står parkerad intill.  För den fick hon i julklapp och den är bäst – särskilt när hon blir bogserad av sina syskon och inte behöver dra sig fram för egen maskin…

Flickan fick sin lekvrå.  Istället blev blomman utan solplats.  Pusslet fortsätter.

Postat med WordPress för Android

Inreder

image

Det är mycket på gång i vårt lilla blåa hus.  För litet är det.  Den känslan har vi dragits med den senaste tiden.  Vissa dagar pratar vi om att uppdatera oss till något större,  för att nästa dag vara väldigt nöjda med det vi har.

Men renoveringen av Ellens rum frigjorde en massa prylar som nu inte har någon plats.  Prylarna går inte heller att ge bort eller att sälja för Signe kommer att behöva dem i ett senare skede.  Stackars Signe kommer inte att behöva en endaste ny leksak på flera år.  Hon har verkligen ALLT. Bara att plocka fram allt eftersom hon växer… Hmmm.

Så i ivern att hitta mera förvaringsutrymme kom vi på den geniala idéen att förlänga skåplängan i vårt eget sovrum.  Genom att låta skåp gå längs med hela väggen skulle vi få så oerhört mycket mera förvaring.  Givetvis måste några möbler ut,  men utrymmet skulle bli så mycket mera effektivt använt.

Så nu väntar jag på nästa helg – när vi ska undersöka projektet närmare.  Och prislistan… För det är ju det också.  Det går nämligen inte bara att åka iväg och köpa ett skåp.  Nej det måste måttbeställas och vi behöver också någon som kommer och installerar alltsammans.  Projekt större minsann.

Den här helgen fick vi i varje fall beställt Ellens säng.  En prinsessdröm i vitt som dessutom går att vid behov att bädda ut för två.  För i mars får vi antagligen en långväga gäst. Då måste vi kunna omstuva våra inneboende  för att frigöra utrymme också för hen.  Inte lätt med varken för mycket prylar eller för mycket folk.  🙂

Men sängen var i varje fall fin.  Synd bara att vi måste vänta några veckor innan vi får den,  tyckte Ellen. Men det heter ju att den som väntar på något gott väntar inte förgäves. 

Postat med WordPress för Android

Så målar vi igen

image

Det hann inte gå en vecka ens innan jag plockade fram målarpytsorna igen. Den här gången ska ett fult skåp i mdf bli vitt.  Förhoppningsvis ska det bli det skåp Signe så innerligt behöver.

Som vanligt glömde jag att ta en före bild,  men kanske ni ser systemet på bilden där halva skåpet är målat och andra halvan inte. Modulerna ska alltså stå på varann.

Torkningstid 16 timmar!  Illa tvungen att sätta mig vare sig jag vill eller inte.  Fortsätter imorgon.

Trevlig helg!

Postat med WordPress för Android