Bilder

Här kommer de utlovade bilderna.  Mysigare bastu än den på bilden vet jag inte. Nästan så att man anar hur bastutomten hukar sig i vråna.

20141130_114356_LLS

Konstigt att gå och lägga sig i en främmande säng i en omgivning som inte ser ut som hemma.

20141130_001611_LLS

Barnen bjöd på musik i alla de former.

20141129_222048

Isen hade lagt sig på sjön. Varför ska is alltid vara så frestande?

20141130_114204

Köket.  Vi har alltid dricksvatten med oss då kranvattnet smakar väldigt mycket av järn.

20141129_204809

Ingen lillajul utan mat…

20141129_204512

Mera mat…

20141129_204524

Lilla jul 2014

Hälsningar från landet frost.  Eller jag vet faktiskt inte om det är frost där ute.  Säkerligen så kyligt som det var igår när vi kom hit. Men mörkt också så man knappt såg handen framför sig.

20 personer befinner sig åter en gång i Luotonen, in the middle of nowhere och firar lillajul. Dessa 20 pers utgörs av Jörris syskon och deras familjer samt Jörris föräldrar.  Hur många gånger vi åkt hit till lillajul vet jag inte. Kanske fem  Men det kan vara mera. Tradition säger barnen som också säger att vi inte får sluta. För visst är det kul att träffa kusinerna, busa och leka  kurragömma i detta megastora hus.

Få se hur länge vi ryms in här. Med Signe och en flickvän blev vi i år två personer till. Fast Signe är inte så förtjust i att vara här.  Vi fick ingen vagn att rymmas med och det är så gott som omöjligt att få henne att sova på något annat ställe. Förutom med mig då… Men jag vill ju inte krypa till kojs mitt i maten, bastun, programmet… Nå nu har hon fått sova hela natten lång. Jag blev rädd i natt att hon inte levde för hon sov så djupt, så trött som hon var. Stackare.

Jag måste få visa lite bilder härifrån. Men det tar vi ikväll när vi är hemma i civilisationen med ordentlig anslutning. Till dess – tjing, tjing!

Glad lillajul!

20141126_122113

Familjen har sovit nästan klockan runt. Märkligt. Inte ens Ellen är i farten trots att jag precis hörde hur någon rörde sig inne i vindfånget. Antagligen var det lillajul-tomten som kom med sina efterlängtade små paket. Skulle Ellen ha hört det skulle hon ha kommit galopperande för länge sedan.

Vill önska er alla en fin helg och lillajul.  Själv ska jag alldeles strax ta och packa ner prinskorvar, köttbullar och tre askar med konfekt och bege mig till landet frost. Med den matsäcken ska vi väl klara oss en kväll åtminstone. Var landet frost ligger? Ja, det kanske jag berättar imorgon.  Vill säga om där finns någon frost den här gången. 🙂

Men först: kaffe!

Ha en bra dag!

Gårdagens aha-upplevelser

IMG_20141127_220221

Igår hängde jag upp julbelysningen. Liksom alltid infann sig den trevande julstämningen och Signe verkade imponerad där hon låg i Jörris famn och stirrade upp på stjärnan i fönstret.

Våran guldlock Ellen förde jag till barberaren.  Hon var bekymrad över hur mycket mamma skulle be dem klippa.  Och det föll faktiskt rejäla lockar på golvet, men Ellen blev nöjd. Nu skulle kanske kompisarna för en gångs skull se att hon klippt sig. Innan jul skulle jag ännu behöva få brunetten  till frissan. Hon är skeptisk för det är svårt när favoritfrissan är mammaledig.

Jag märker att jag inte är riktigt insatt i stadens frissotek. Jag har aldrig heller varit det och därför sporadiskt testat mig fram lite här och där. När jag äntligen hittat någon jag gillat har de slutat…

Den här gången var det en ny frissa-bekantskap för oss.  Vi hamnade där helt enkelt för att jag häromdagen gick förbi. Med Ellens trassliga hårsvall i färskt minne beslöt jag att boka tid.

Liksom Ellen blev jag lite ställd när den ena frisören visade sig vara en man. Tala om att vara insnöad x 1.  Skulle jag ha träffat denna man utanför frissan,  skulle jag knappast ha kunnat gissa hans yrke. Ekonom skulle ha passat bättre. Endast slipsen saknades.  Bara att konstatera: Insnöad x 2.

20141128_085003

Tredje aha-upplevelsen infann sig när jag skulle betala.  Endast kontantbetalning.  Öh? Visst,  en kostnadsfråga. Men i dagens internet-era? I centrala Karleby? Vilken tur att jag rånat Jacobs kassa innan.  Normalt har jag inga kontanter. Intressant.

Men jag blev övertygad.  Ska beställa tid till brunetten också. Sedan kanske jag rent av sätter mig själv i stolen också. Men jag vill att den kvinnliga frisören klipper mig.  Insnöad?  JA-A!

Hjärnspöken

20141126_121904_LLS

Jag gissar att det beror på att jag går hemma och inte har momsdagar och dylikt att fylla huvudet med. Hjärnspökena har istället klivit in i mitt huvud och gör att jag hittar orosmoment i både det ena och det andra.

Som bäst är det Signe som spökar i min hjärna.  En grej som spökar är naturligtvis den omtalade amningen.  Jag har svårt att lita på att hon får i sig tillräckligt trots att hon sover och är nöjd. För att lugna mig själv envisas jag med att (speciellt om kvällarna) mata henne med flaska.  Detta för att jag ska se konkret hur mycket hon ätit… Ja, jag vet.  Det är löjligt.  Men jag vill inte på sjukhus någon fler gång. Förra gången trodde jag att allt var ok – att hon åt när hon inte gjorde det.

Mitt andra aktiva hjärnspöke har orsakats av teve. Signe sover bäst om förmiddagarna när teven skvalar på i bakgrunden.  ( En radio ligger högt på önskelistan – eller det heter att jag borde åka till villan och hämta radion där.) Problemet med att ha teven på är att jag själv ibland fastnar framför teverutan om där kommer något intressant. Vilket det också gör… Tv 4:s Nyhetsmorgon tycks veta vem som ser på deras sändningar – hemmamammor – så innehållet är väldigt riktat mot oss. Ämnet plötslig spädbarnsdöd har berörts endast i förbifarten, men mer behövs det inte förrän jag reagerar och börja googla mera information.  Jag behöver väl inte säga mera om vad detta hjärnspöke viskar om?

Och i morse funderade jag på rockaren som cyklade iväg i  mörkret och glashalkan. Utan hjälm. Gulp. Någon som vill ha ett hjärnspöke eller två? Jag skulle ha ett väldigt bra erbjudande. Två gratis och ett tredje på köpet…

Och du, bilden ovan är inte arrangerad. Jag svär, tomtarna låg så igår när jag jagade braskande bilder… Ser ut som något väldigt förfärligt hänt i tomtarnas värld. Tala om att ha tomtar på loftet…

Våga

20141126_114152

Våga ta modigare foton blev dagens tanke när jag i misstag surfade in på www.wilhelmsphoto.com . Vilka bilder!  Jag blev överförtjust. Jag gillar det dramatiska. I det lilla.

Så nu ska jag bli mera dramatisk i mina bilder. Knappast lyckas det. Men jag gillar att bli inspirerad. För jag frågar mig: Varför ska allt vara så pyttenyttigt? Så perfekt. Varför inte skildra det triviala och banala?

Ovan är mitt första bidrag.  En helt vanlig bild av min vardag med Signe i famnen. Suddigt för att hon aldrig ligger still.  Svänger och flänger. Babylådans fula body på. Anteckningsblocket nära till hands för jag skulle ju sätta mig ner och skriva… Helt enkelt en bild där jag inte tänkt efter vad som är vackert. En bild tagen bara för att ta en bild. Förstår ni?

Jag tog en bild till, men den censurerar jag. 🙂 För så feg är jag trots allt. 🙂 Huvudsaken att jag utmanar mig själv.

Jag säger bara: Mera vågade bilder till folket!

Med Signe blir det aldrig långtråkigt

20141123_171541_LLS

Så var en ny dag här. Dunkel och grå. Gårdagen förgylldes av en promenad tillsammans med en vän samt lunch på stan, men frågan är vad man ska hitta på en dag som denna? Gäääsp.  Egentligen skulle det finnas tusen och en saker att göra, men idag är jag trött så motivationen ligger på noll och det går lååångsamt.

Varför?  Jo, för att jag har sovit dåligt.

Varför? För att Signe håller mig vaken.

 Varför?  För att Signe ska äta hela tiden.

Ja, ni läste faktiskt rätt.  Jag vet inte vad som har hänt,  men nu är det andra natten i rad som hon äter (läs: bröstet!) ordentligt.  Hon äter och äter, sväljer och sväljer och grymtar och har sig. Och jag känner själv hur mjölken bara rinner till… Signe sover sig igenom alltsammans, men själv får jag inte en blund i ögonen. Det beror väl helt enkelt på att jag inte är van. Jag bara ligger och lyssnar till hennes grymtningar (lilla grisen min ♡) och har svårt att hitta in i sömnen.

Fråga mig inte vad som hänt – varför hon plötsligt hittat tekniken och hur jag själv plötsligt blivit denna ivriga mjölkproducent.. Jag menar, flickan är nu fem veckor gammal. Ska vi faktiskt övergå till helamning nu när det inte fungerat tidigare?! Jag som precis vant mig  och accepterat att amningen inte blev som det var tänkt.  Jag säger då bara det: Människan blir aldrig nöjd. Nå, det är bara att haka på och  följa läget. Konstaterar bara att med Signe blir det aldrig långtråkigt. Hon hittar alltid på något nytt när jag äntligen börjat vänja mig.

För tillfället sover fröken i sin vagn så nu tänker jag också ta mig en tupplur.  Det är jag värd efter detta nattskifte.  Sen om jag kvicknar till ska vi packa in oss i bilen och åka till stan och köpa frimärken,  kuvert och adventsljus.  Och lilla-jultomten sa att det ännu saknas lite godis.

Men först: lights out! Zzzzzz…