Istället för fötter

Jag tänkte visa er en bild på mina fötter. Men vid närmare eftertanke kom jag till att den bara skulle skrämma bort er. Suck. Mina fötter är ingen vacker syn ikväll. Svullna och fjoskiga som på en gammal gumma. Fötter som såg ut så brukade vi dra stödstrumpor på när jag jobbade på åldringshem. För att inte tala om att vi brukade be läkaren titta på dem för utvärdering av ev behov av vätskedrivande.  Med ens börjar jag känna mig väldigt, väldigt gammal…

20140730_182153

Vilken tur att jag har lite blomfägring istället att visa er. Blommorna lyfter i varje fall mig. Ger mig vingar när fötterna lagt av.

Spiderman

20140730_071323

När jag vaknade i morse hängde Spiderman på väggen och Bamse – världens burrigaste katt hade lagt sig uppe på toppen hos farmor på höga berget – alltså på min mage… Öh? Borde jag känna mig tacksam? Över att vara så omhuldad?

Jag saknar min familj och tycker att de kunde börja komma hem nu. Har pratat flera gånger med Ellen och Jörri på telefon,  men av de äldre barnen har jag inte hört ett skvatt. Kanske jag borde skicka iväg Spiderman på ett uppdrag? Och spionera tänkte jag. Jag skulle klara mig nästan bättre utan hans sällskap… Ångrar dessutom bittert att jag inte slängde ut honom redan i morse. För nu vet jag inte var han är… Urk.

Ogräs olikt

20140730_183558

På villan växer denna ranka.  Fråga mig inte vad den heter, för det vet jag inte. Nästan hela strandlinjen på bryggans ena sida har den täckt in. Och nu är den på väg att kliva upp på bryggan. Och jag låter den hållas. Hejar på.  För det är så fint.

20140730_183515

Ännu har bara några knoppar slagit ut. Men alla knoppar utlovar att det kommer att bli en riktig blomningsfest inom kort.

Målolog

– Det är väl inte bra för en gravid kvinna att hålla på och måla?

– Nej, det är väl det kanske inte… Målarfärg kan kanske vara farligt för babyn.

– Men om en gravid kvinna ändå bestämt sig för att måla,  då är det väl inte bra om målarfärgen plötsligt tar slut?

– Näee… jag antar väl det…

– Och om en gravid kvinna verkligen bestämt sig för att hon vill måla och därför kastar sig i bilen för att åka iväg och köpa mera färg, då borde hon väl ändå inte gå och bli trött när hon kommer hem igen?

– Nu förstår jag nog inte riktigt…

– Och om den gravida, trötta kvinnan ändå envisas med att fortsätta måla, då ska väl ändå inte den där jädrans katten hoppa upp och sätta sig på det nymålade staketet?

– Nej, det ska han verkligen inte! Vad gör den gravida kvinnan då?

– Jo hon håller sig för magen där hon tror att det arma barnets öron sitter, och svär en väldigt ful ramsa.

– Hmmm, jag vet inte om jag vill höra mera…

– Och när hon dessutom i jakten på katten, klottar på den nyoljade terassen – trots att maken vänligen bett henne undvika göra det… Ja – då, då, då!

– Vad då? Nu blir jag verkligen nyfiken.  Vad gör hon då?

– Hon går in! Sa jag kanske inte att det är farligt för gravida kvinnor att hålla på och måla?!

Affärsidé

20140728_190555

För en halv timme sedan satte jag på mig en ren, svart topp. Nu ser den ut så här…  Och det här är inte första gången. Det har börjat bli en vana. En väldigt ful vana. Att dralla runt. Suck.

Så du som söker en affärsidé – här kommer ett hett tips: haklapp för gravida. Eller egentligen: en maglapp.

Jag väntar mig ingen ersättning för tipset.  Den här gången är det helt gratis.  Inser att jag är i desperat behov av hjälp.

Graviditetsvecka? Ingen aning.  Har tappat räkningen för länge sedan. Jag skulle gissa på 28.

Stackars lilla ♡. Förlåt din virriga mamma. Jag tycker nog om dig för det. Väldigt mycket.

Kvällsfunderingar

20140726_215530-1-1

En båt tuffade förbi i kvällssolen.  Tätt följd av en annan som sprutade förbi. Alla har vi olika fart här i livet. Jag föredrar långsamt.

Jag hör avlägsna barnröster där jag sitter ute på terassen. Röster från barn som leker. Simmar.  Fast de här rösterna är inte mina. För mina är ju på läger. Konstigt. Jag som alltid tyckt vi är ensamma här i skogen.

– Vi har haft roligt idag mamma, sa en glad Ellen på telefon.  Nu ska vi äta köttpirog.

Har jag haft en bra dag? Jag tror det. Fast jag fick ingen köttpirog.  Men dagen blev så bra att jag är nöjd och tänker gå och lägga mig nu. Nati nati världen.

Sommardagar

Igår fyllde Jörri år. Hela 40. Det betyder att vi har känt varandra i 20. Hjälp! Vart har tiden flugit iväg? Ett halvt liv!

Någon större fest hade vi inte nu utan sparar jubilerandet till senare när familjen hittat hem från scoutlägret Atlantis.

.

 Men även om vi inte firade så dök här upp blommor och en hammock på gården.  Linnea har gjort hammocken till sin egen.  Igår satt hon där och läste och läste efter att ha hittat i Mimmis villa böcker som hon inte tidigare läst.

Blommorna i vasen kom mina brors barn cyklandes med och sjön formligen kokade när alla barnen slängde sig i plurret.

20140725_110431

 Idag är det sista dagen här ute.  Vi måste hem till stan och packa kläder inför lägret för imorgon bitti åker bussen. Suck. Jag hade gärna stannat en stund till. Njutit av Blomman för dagen som precis börjat blomma, rosorna och Linneas kruka med blåklint.  För att inte tala om nyplockad sallad på smörgåsen varje morgon.

Jag och flickorna sov i Mimmis villa i natt. Det gör jag inte ofta trots att där alltid är svalt och skönt. Problemet är att jag inte får sömnen där. Jag är klarvaken trots att jag kan ha varit jättetrött när jag gått dit.  Men hur jag än blundar så kommer inte sömnen. Sen ligger jag där och vrider och vänder på mig medans alla snarkar vidare. Jag har funderat att det är fammo som håller mig vaken… Men på ett snällt sätt. Hon vill nog att jag ska njuta av sommaren och inte sova bort den.

Olyckligheter

Vi har två olyckliga barn i vårt sommarparadis ikväll. Rockaren har skadat fingret så att det är alldeles blått och svullet. Vi har beslutat avvakta över natten.  Förhoppningsvis är det bara en lite värre stukning. Men när gitarrspelande och framförallt scoutlägret Atlantis står för dörren,  då förstår även jag att han blir olycklig.

20140723_195614

Även Ellen är fundersam ikväll. Bästa kompisen från dagistiden har varit här hela dagen. Frågan är när eller om de kommer att träffas alls mera. Kompisen kommer nämligen att flytta till Sverige om två veckor. Stora frågor i en liten människas värld. Det finns inte så mycket mera jag kan göra än stå bredvid och vara mamma…

Även jag kommer att sakna flickan. Glädjen. Det bubblande skrattet. Deras roliga funderingar. Jag är övertygad om att de kommer att hålla sitt löfte: Att fortsätta göra ”high five” ända tills de bor på åldringshem. 🙂