Svalungesommar i frostigt landskap

Eftersom jag aldrig haft en blogg känns det som om jag har stigit in i en helt ny värld. Att hitta på ett namn var inga problem – Svalungesommar är en titel som följt mig en längre tid – en berättelse som väntar på att jag ska ta mig i kragen och berätta den.

Men det där med bloggens utseende – hujedamig vilket ståhej! Jag tycker om naturbilder, vackra vyer och tänkte att det var den bilden av mig jag ville förmedla. Men för varje tema jag valde, så kändes det helt fel. Bilderna och namnet synkroniserade helt enkelt inte. Snöfrostiga landskap passar helt enkelt inte ihop med svalungesommar – hur mycket jag än vill. För att inte tala om hur bångstyrigt det här programmet har känts i mina händer. Det har retat gallfeber på mig. Det känns som det tvingar mig in i ett format jag inte vill – jag vill ha fria händer i mitt skapande på samma gång som jag vill ha hjälp och stöd. Frustration!

Men nu tycker jag att jag har hittat rätt tema. Det här är jag – en kombination av sagovärld och verklighet. Speciellt masken på kroken som singlar ner här på vänstra sidan tycker jag speciellt mycket om 🙂 (har märkt att den inte syns i iphone och ipad om någon undrar vad det är jag babblar om).

Jag läste precis Vivianns inlägg ”Vem är jag?” och det är precis som hon säger – det är jättesvårt att vara någon annan än den man är. Jag klarar inte av att spela någon annan roll än mig själv – det blir bara jobbigt i längden. Jag kan  kanske låta glättig i tonen i mina inlägg, men det är jag också i verkligheten – glad. Och är jag ledsen – då hörs det också, det kan jag lova.

Så tyvärr Bloggskrift 4 – jag tänker fega ur och inte ens testa att skriva med en annan röst. Fula ord och svordomar lämnar jag till dem som vill använda dem. I varje fall har jag lärt mig den här veckan vad som känns fel och rätt för mig – och kanske det också var en del av veckans uppgift?

Annonser

10 reaktioner på ”Svalungesommar i frostigt landskap

  1. Hej,
    vad trevligt att läsa din text. Och roligt med ”Utan dina andetag” , den är en av mina favoritlåtar!
    Det som så här i kurssammanhang känns lite konstigt är att jag pladdrar på i eget namn och att – ifall vi skulle sitta i samma buss imorgon, så skulle du veta att jag är jag men jag inte veta att du är du. Får väl lägga mig till med mustasch eller peruk:) Ha en bra fars dag.

  2. Hej Viviann! Tack för feedbacken och roligt att du tyckte om ”Utan dina andetag”! Jag var på jumppakurs i onsdags och i slutet av passet spelades just denna ”Utan dina andetag”. Blev så tagen och förvånad över att få höra en svensk låt , och dessutom en väldig bra en, på en konditionssal här uppe i norr (Karleby) att jag nästan glömde bort att jag var där för att stretcha, inte för att lyssna på musik 🙂
    Och du, jag lovar knacka dig på axeln och säga Hej! Det är jag som är Eva från bloggen!, ifall vi sitter på samma buss imorgon :-). Jag tror ändå inte det finns någon risk för det för som sagt, jag sitter här upp i norr, och om jag förstått saken rätt så finns du någonstans där nere i söder. Varför jag inte har satt ut hela mitt namn, vet jag egentligen inte. Kanske är det för att jag inte har tänkt ”marknadsföra” min närvaro här – risken att jag stänger ner bloggen när kursen är slut är nämligen väldigt stor. Bloggen är för närvarande endast till för denna kurs.
    En bra fortsättning på farsdagen till dig med!

  3. Hej! Jag har också problem med min identitet. Som jag skrev i min blogg så kunde jag ta fram mitt alterego som är ganska pessimistisk och mörk till sinnelaget men jag tycker att det finns så mycket negativt redan i världen att jag inte behöver bidra med ytterligare tegelstenar till det bygget. Jag tänker att kanske det utkristalliserar sig med tiden? Härligt tema har du 🙂
    Hälsn, från Carina

  4. Jag tyckte först att uppgiften verkade knepig, men när jag väl kom igång så ryktes jag med. Däremot har jag haft problem med tekniken, förstår inte riktigt hur wordpress är tänkt att fungera. Så jag struntade helt enkelt i det tekniska och satsade på texten.

  5. Instämmer i det där med tekniken – men övning ger färdighet, får man hoppas. Var en intressant egen process detta med att välja namn och bakgrund, som om något litet nytt hos en fått komma fram. Den där deluppgiften 1 om eget skrivande fick mej att titta fram bakom pseudonymmasken; känns kanske litet blandat ännu – är man anonym kanske texterna står mera för sig själv. Mediet i sig känns skojigt nytt nog.

  6. Absolut är det inte lätt att vara någon annan, och självklart skall ingen vara tvingad att vara det. Dina tankar kring det är ändå viktiga – att hitta sig själv är en viktig del av uppgiften. Ibland behöver måna kliva utanför sig själv en stund för att hjälpa denna process. Om man inte vet vad som är fel, hur vet man vad som är rätt? Också det här med att skicka ut signaler till andra som berättar vem man är – dessa kan ofta vara lättare att se hos andra än sig själv, men vi alla sänder ut dem.
    För övrigt är ditt tema underbart! Avskalat men samtidigt lekfullt. Temat tar inte fokus bort från texten, men ger den en annan dimension. Tänk dig din text mot till exempel det temat vi använder i kursbloggen – då blir den helt plötsligt mycket mer allvarlig och stel, speciellt med ditt språkliga uttryck, som nu istället känns intimt och tankeväckande. Ditt språk flyter väldigt fint, och inrymmer samtidigt mycket känslor och personlighet. Ditt inlägg känns inte utsprutat, utan som om du har funderat, skrivit, och skrivit om, så att allt är på precis rätt plats för att uttrycka vad du vill uttrycka. Så ter sig din blogg utifrån med mina ögon sett, självklart kan jag inte veta hur sant det egentligen är. Men av de signaler din blogg skickar ut är det de jag snappar upp.

    /Johanna

  7. Det är trist att du och många andra har upplevt att tekniken är krånglig. Det är dock helt förståeligt – som jag skrev till någon annan så det tillkommit en hel del nya funktioner sen jag senast använde mig av wordpress.com och till och med jag (”till och med” säger jag eftersom jag jobbar som webbdesigner och borde ha koll på sånt här) har ibland svårt att navigera här. Men vår förhoppning är att det ska gå relativt smärtfritt att lära sig systemet, och att känslan sen inte ska vara avgränsande och instängande – utan tvärtom att möjligheterna är oändligt mycket större än när man skriver på papper, och att det bara är att välja och braka och att bara den egna fantasin sätter stopp för vad man kan göra.
    Och ja, temat är också väldigt viktigt. Det kan kännas frustrerande att försöka hitta rätt bland alla alternativ (och när man hittar nåt så är det ett sånt som kostar…) men återigen, när man hittar nåt som passar in så blir det snarare något som stöder ens text, underlättar läsningen och ger en känsla för hurudana texter man kan tänka sig stöta på på den här bloggen. Jag tycker att du valt ett fint tema, det passar väl in med ditt bloggnamn (men ändå utan att ”skriva läsaren på näsan” så att säga – inga solar och svalungar), och ger en rofylld stämning. Kul annars att bakgrunden rör sig, den tar ändå inte för mycket uppmärksamhet.
    För att nu komma till dina funderingar kring själva uppgiften. Ja, det är svårt att ta sig an någon annans identitet. Men du har helt rätt i att grundtanken med uppgiften var att fundera kring olika röster på bloggar, och genom vilka uttryck man kan ändra sitt ”bloggjag”. Och det här är ju sånt som du har funderat kring också med tankarna kring val av tema osv.
    Själv insåg jag inte att den här uppgiften skulle vara så svår för många (inte bara dig). Jag trodde inte att den skulle vara annorlunda än vilken som helst skönlitterär uppgift skriven i jagform.

  8. Tack för era kommentarer! De är värdefulla trots att det på samma gång känns konstigt att diskutera mina texter med någon annan. Men det är ju också en av anledningarna varför jag går den här kursen.
    Johanna – du har rätt när det gäller dina funderingar att det verkar som att jag funderat, skrivit och skrivit om. För precis så är det. Ibland blir det aningen mödosamt för det är ytterst sällan jag känner att jag är klar/helt nöjd. Det är som jag konstaterat tidigare att demonen Självkritikern är min ständiga följeslagare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s